Ayatollan sätter kärnkraften i nytt ljus
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-29
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag fick aldrig köra kylstavarna. Då skulle jag ha läst den större kursen i reaktorfysik och inte bara fuskat med en kort översikt.
Det starkaste minnet från studiebesöket på Studsvik är de äldre männen i personalmatsalen. Kvar från den tid då kärnvapenprogrammet sög upp hela årskullar fysiker från de tekniska högskolorna.
”Det förefaller som om vi skulle kunna tillverka 2–4 taktiska atombomber per år om 8–10 år”, skrev Tage Erlander för 50 år sedan i sin dagbok.
Hans största bekymmer var personalbehovet. ”Någon nytta har väl också industrin av denna forskning, så att det betyder ju inte bara en åderlåtning”, tröstade han sig.
Marvikenreaktorn utanför Norrköping skulle ge både elkraft och klyvbart material till de svenska atombomberna. Protesterna växte, och år 1970 avstod Sverige definitivt från kärnvapen.
Nu hotar nästa krig i Mellanöstern att träffa Iran. Vi ger aldrig upp rätten att upparbeta uran, utropade ayatolla Khamenei i onsdags.
Iran säger att landet vill utveckla civil kärnkraft. Bush och Sharon ser atombomber och argument för ännu ett förebyggande krig.
Det amerikanska presidentvalet på tisdag kommer att följas med spänning i Teheran.
Här i Sverige borde vi kunna debattera kärnkraften i ett något större perspektiv än nästa års elpriser.
Den sjungande hamstern i barnens rum ser plötsligt sorgsen ut. ”Made in China” lyser det från en vit lapp.
”När man jobbar hela natten blir man yr och ögonen börjar svida.” Så beskrev en kinesisk arbetare sin situation i tisdagens ”Uppdrag granskning”.
Extremt långa arbetsdagar, låga löner, förbud mot oberoende fackföreningar.
Det är vardag i leksaksfabrikerna.
Inom EU har frihandeln utvecklats samtidigt med krav på arbetsmiljön. Kina släpps däremot in i WTO utan att behöva godkänna internationella avtal om arbetsvillkoren.
Nye näringsministern Thomas Östros måste ta en ordentlig strid för de anställdas rättigheter i nästa handelsrunda.
Vårdminister Ylva Johansson vill att alla i äldreomsorgen ska ha en ordentlig utbildning.
Intressant idé.
Frågan är hur det går ihop med EU:s föreslagna tjänstedirektiv. Ylva Johansson borde dra samma slutsats som tyska tjänstefacket Verdi. Hälsovården får inte underkastas reglerna på EU:s inre marknad.
Tekniken är numera så snabb att jag kan avslöja dagens samtal i Rom redan innan EU-mötet ägt rum. Här är utskriften:
– Silvio, du måste förstå...
– Inga låtsaspolitiker i Strasbourg ska diktera vad Italien ska göra. Basta!
– Du sätter för mycket på spel, de ekonomiska reformerna, Turkiet...
– Era eftergifter är farligare. Ger man de där lägervakterna en espresso så tar de hela maskinen nästa gång.
– Du kan få transporterna i stället. Tänk vägar, tunnlar, miljarder till italienska företag.
– Nja... konkurrensfrågorna. Och mediepolitiken, de hör ihop. Särskilt för mig.
– Silvio, det går inte, ni hade ju konkurrensen förra gången, Super-Mario du minns.
– Mario Monti är ute, glömd, historia. Men okej då. Jag har ett annat namn.
– Vem då?
– Roberto Formigoni. En utmärkt man. Oskuld. Kan Vatikanen bättre än kardinalerna.
– Vad säger Rocco?
– Det är lugnt. Han får bli påve i stället.