Jack Bauer, bin Ladin och Bushs mörkermän
Jack Bauer, hjälten i tv-serien ”24”, var lättad efter Usama bin Ladins död. ”Ibland är verkligheten bättre än dikten”, skrev han, eller nej förlåt, skådespelaren Kiefer Sutherland, på Twitter.
TV-serien ”24”, den mångfaldigt prisbelönta, blev på många sätt både symbol för och förkroppsligande av USA:s krig mot terrorn. I avsnitt efter avsnitt kämpade den federala agenten Jack Bauer mot klockan. Inom 24 timmar skulle ett terrordåd avvärjas. Nyckelfrasen var: ”whatever it takes” – till vilket pris som helst. Med det som ursäkt satte Jack Bauer igång att kväva, droga, skära, spöa upp eller elchocka personer som misstänktes sitta på viktig information.
Och som han lyckades. Tack vare ”okonventionella förhörsmetoder” kunde den tickande bomben desarmeras, alltid precis före utsatt tid. Och lämnade därmed tittarna med slutsatsen: vilken tur att handlingens män, och inte de mesiga liberalerna, tog tag i den här situationen. Serien blev omåttligt populär och ett ovärderligt propagandainstrument för Bushregeringen. I Sverige sändes den på TV4.
Nu är Jack Bauer tillbaka. Eller i alla fall hans vålnad.
Redan timmarna efter Usama bin Ladins död kravlade sig George W Bushs mörkermän upp från sina hålor. Den förre försvarsministern Donald Rumsfeld, den tidigare juridiske rådgivaren John Yoo och oräkneliga andra republikanska extremister kämpar nu mot mer liberala debattörer om verklighetsbeskrivningen. Var tortyr, skendränkning, förnedring och rättsstatens upplösning viktiga metoder för att få fram informationen som ledde till att Usama bin Ladin kunde hittas?
Det verkar inte så. Förhören som gav information om den kurir som så småningom ledde fram till bin Ladin verkar ha skett helt lagligt, och det var traditionella metoder som telefonavlyssning och fotarbete i Afghanistan som gav de sista pusselbitarna.
De flesta experter är överens om att tortyr ger information som är otillförlitlig och att USA:s agerande i kriget mot terrorn varit förödande både för landets säkerhet och möjligheter att nå utrikespolitiska framgångar.
Egentligen är hela den diskussionen onödig.
I den amerikanska konstitutionen, i den svenska grundlagen och i deklarationen om de mänskliga rättigheterna finns en kärna. Det är idén om att individen har okränkbara rättigheter. En stat som systematiskt förbryter sig mot denna princip begår våld på sig själv.
Diskussionen om tortyr och systematiska rättsövergrepp kan inte, får inte, reduceras till om det fungerar. Därför att det är omoraliskt. Därför att det är olagligt. Därför att det strider mot rättsstatens grundläggande principer och ett civiliserat samhälles själva kärna.