Kungen måste också granskas

Tina Turner sa: ”Jag erkänner bara en drottning och det är Jacqueline Kennedy Onassis.” Jag är böjd att hålla med – men det är en personlig åsikt. Demokrati är en människosyn och det är däremot en politisk hållning som inte går ihop med den blodsmystik som monarkin bygger på.

Nu släpps den omtalade boken ”Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken.” Skandalös påstås bara vara förnamnet. I nästa andetag viskas det om att förlaget (Lind & Co) kommer att gå under i en flod av stämningsansökningar. Det är den mest kontroversiella bok de någonsin har gett ut.

”Jag ställer upp eftersom jag vill att sanningen ska komma fram om hur unga tjejer behandlas av mäktiga män”, säger Micke Markovic, en av bokens huvudkällor. Flera av kungens närmaste vänner tillbakavisar samtliga uppgifter. Vill vi ha den här debatten i Sverige?

Kungafamiljen har konstitutionella rättigheter som ingen annan. Kungen och de kungliga hov- och slottsstaterna har sin egen post i statsbudgeten och i år uppgår den till dryga 125 miljoner kronor. Det måste vi ta på allvar.

I en demokrati ska man granska offentliga människor, företag och organisationer utifrån vad som är deras uttalade syfte med sin verksamhet. Granskningen ska vara tuffare ju mer makt föremålet har.

Syftet med kungafamiljens verksamhet är för det första att vara offentliga: Kungen ska representera Sverige utomlands och vara en enande symbol för folket. För det andra att avla barn: Nya kungligheter ska kunna fortsätta representera på samma mandat – särskildheten ligger i generna. Man kan tycka vad man vill om detta. Men det är själva affärsidén.

Journalister har därför ett ansvar, dels att granska hur kungafamiljen representerar Sverige och dels att granska hur den beter sig privat. Framförallt om det berör reproduktionen eller bilden den förmedlar.

Däremot måste naturligtvis samma krav ställas på saklighet och faktagranskning som i alla andra fall. I den bemärkelsen vet vi ännu inte om den nya boken håller. Lika mycket som man har ett ansvar att granska kungahuset utan att fjäska och hovniga, har man ett ansvar att göra det ordentligt.

Det här gäller vårt statsskick. Och det är grundläggande.

Följ ämnen i artikeln