Folkpartiet vill ha hårdare tag

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Socialliberal reformering, socialliberal vision, socialliberal samhällsmodell. Inledningen till folkpartiets valmanifest är pepprad med s-ordet. Det verkar nästan som om folkpartisterna försöker övertyga sig själva. ”Jo, vi är fortfarande socialliberaler. Vi är verkligen det!”

Sen kommer man till de konkreta förslagen. Det är inte lika socialliberal läsning. Folkpartiet lovar färre människor i utanförskap och färre utanförskapsområden.

Har man bara slagit fast det, att man visst är för integration, är det tydligen fritt fram att segregera. I folkpartiets Sverige är det hårda tag som gäller. Hårda tag mot dem som flytt hit, som inte har något jobb, som inte pratar så bra svenska. Men vadå? ”Att ställa krav är att bry sig”, brukar folkpartiet säga.

Delta i språksatsning

Sagt och gjort. Folkpartiet kräver en ”jobb- och utvecklingsgaranti”. Alla arbetsföra personer som söker försörjningsstöd ska utföra ”samhällsnyttigt arbete kombinerat med språkinlärning och andra utvecklande aktiviteter”. De som inte deltar i jobbgarantin ska inte få några pengar. Så kallade utsatta områden ska prioriteras när jobbgarantin införs, skriver folkpartiet. Nyinflyttade flyktingar och flyktinganhöriga ska omfattas.

Individuella lösningar

Samtidigt ska en ”stor språksatsning” genomföras. Att delta i språksatsningen ska vara obligatoriskt för alla som söker försörjningsstöd och som inte redan har klarat sin sfi (svenska för invandrare).

Jobb och språkkunskaper är det inget fel på – tvärtom. Det är förutsättningen för ett fritt och bra liv. Men alla människor måste få tillgång till individuella lösningar. Att klumpa ihop alla ”invandrare” till ett kollektiv funkar inte.

Folkpartiet skiljer stenhårt på ”vi” och ”dom”. Det är invandrarna och flyktingarna som ska tvingas att aktivera sig, i program och låtsasjobb och utbildningar som folkpartiet bestämmer. Undertexten i valmanifestet är tydlig: De lata ska tvingas upp på fötter. De lata finns oftast i utsatta områden.

Kryddat med krav som ”språkkrav för medborgarskap”, ”tydligare regler för utvisning” och ”nej till särlagstiftning för muslimer” blir det tydligt vilka människor folkpartiet betraktar som problem.

Viktigt med kvinnojour

Kvinnojourerna är viktiga, de måste få mer pengar. Men folkpartiet väljer att placera det kravet under avsnittet som rör integration. Därmed låter man påskina att våld mot kvinnor främst är ett ”invandrarproblem”. Under det ordinarie jämställdhetsavsnittet vill folkpartiet istället ”göra det möjligt för stressade människor med vanliga löner att köpa skattereducerade hushållsnära tjänster”.

Det säger en del om hur folkpartiet ser på ”svenskar” respektive ”invandrare”.

Pinsamt är vad det är. Folkpartiet är nu för tiden mer likt venstre, sin högerpopulistiska kollega i Danmark, än Bengt Westerbergs socialliberala folkparti. Vad är Leijonborg & co inte beredda att göra i jakten på billiga röster?

ÅP