Pensionsreform 2.0 blev inte av
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har sedan han tillträdde pratat om att det behövs ett omtag kring pensionerna.
Storvulet lanserade han Pensionsreform 2.0.
Inspelen har varit många. Socialdemokraternas Stefan Löfven ville avskaffa premiepensionen. Finansmarknadsminister Peter Norman, med en bakgrund från sjunde AP-fonden, tyckte att alla AP-fonderna skulle ersättas med en enda. Ulf Kristersson ville höja den faktiska pensionsåldern.
Av detta blev det inte mycket.
Blir inget av idéerna
Det är bra att det fortfarande finns en blocköverskridande överenskommelse. Även om det börjar bli allt mer udda att inte släppa in Miljöpartiet – som ställer upp på pensionsreformen – i förhandlingarna.
Premiepensionen ska vara kvar, men ska utredas vidare. AP-fonderna blir inte en, men väl tre, med en gemensam överstyrelse.
Ett steg i rätt riktning mot en mer effektiv förvaltning av våra pensionspengar.
Det stora problemet är att det inte blir något av idéerna kring hur fler ska kunna jobba längre.
Inga satsningar görs
De stora svårigheterna finns inte i arbetsrätten, som är den enda konkreta fråga som lyfts. Redan i dag har anställda rätt att jobba kvar till 67 år. Allt fler gör det och många betydligt längre än så.
Det stora problemet är utslagningen ur arbetslivet före pensionen och att 65-årsgränsen finns kvar i alla statliga system. Efter 65 får man inte a-kassa, sjukpenningen är begränsad, förtidspensionen upphör och så vidare.
Inga satsningar görs på bättre arbetsmiljö och inga förslag presenteras om hur dåligt utformade avtalspensioner ska förändras. I stället bollas frågan till samtal med fack och arbetsgivare.
Men innan regeringen ställer krav på att arbetsmarknadens parter ska förändra sina kollektivavtal borde de börja med att sopa framför sin egen dörr.