Fästning Europa dödar människor
Publicerad 2015-04-22
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tänk om flyktingarna kom från Vitryssland eller något annat Östeuropeiskt land. Tänk om fartyget sjönk utanför Gotland. Tänk om det var regionstyrelsens ordförande Björn Jansson i Visby som tog emot de döda kropparna vid färjeläget några hundra meter från Almedalen.
I en annan tid, i ett annorlunda världsläge kunde det ha varit så.
Nu är det Leoluca Orlando, borgmästare i Palermo på Sicilien, som står där på kajen. Han kallar det som händer ett "europeiskt folkmord".
Europeiska unionen är inte bara en samling länder och människor som råkar bo i samma världsdel. Vi har högtidligt lovat varandra att hjälpas åt, att inte lämna varandra i sticket när katastrofer inträffar.
Ändå får Leoluca Orlando och Italien nu hantera en katastrof i nivå med Estonia vid Europas södra gräns. Trots att vi visste att detta skulle hända valde EU att inte agera.
Ingen fungerande sjöräddning har byggts upp.
Inget effektivt förebyggande arbete bedrivs i Libyen där fartygen kommer ifrån.
Inga lagliga vägar har öppnats så att människor har ett alternativ till smugglarligor och rangliga fartyg.
Allt detta beror på aktiva val. Det är den logiska konsekvensen av det fästning Europa som vi byggt upp för att skydda oss, de rika, mot en fattig och konfliktfylld omvärld.
Låt oss inte hyckla, murar är till för att stänga ute.
Vad bör vi då göra?
Vissa pekar nu på Australien som förebild. Där har högerregeringen hanterat båtflyktingarna under parollen "vänd båtarna".
Det ska tolkas bokstavligt.
Australiens flotta vänder flyktingbåtarna och skickar tillbaka dem. Oavsett vad människor flyr ifrån eller vilka skäl de har.
I praktiken har de upphävt asylrätten.
Det är i princip samma politik Sverige bedrev när vi inför andra världskriget stängde gränsen för judar på flykt från Nazityskland eller som när vi krävde visum av de flyende från krigets Bosnien.
Ni kan stanna och dö, var budskapet, det är inte vårt problem.
När vi i dag tittar ut över Auschwitz eller Srebrenica framstår den politiken som obegriplig. Hur kunde vi?
Men det finns en annan väg. Det omedelbara är att hindra fler fartygsolyckor och bygga upp en fungerande räddningstjänst där alla länder bidrar. EU måste sedan agera tillsammans med folket i Libyen för att skapa en stat igen, vi bombade faktiskt sönder den de hade. Sen behöver vi bygga ett gemensamt flyktingmottagande som öppnar Europa för fler som behöver skydd.
Det sägs att empati är något unikt för människan. Det stämmer nog inte men ett litet barn som hör en jämnårig gråta börjar också gråta. Vi ser oss själva i andra.
Människorna i de rangliga båtarna kunde ha varit vi.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.