Felmarginalen räddade högern

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-03-19

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ett tungt regn faller på Fernando Pessoa, den store portugisiske författaren, som sitter staty strax utanför den heliga klippans kyrka i Lissabons gamla slitna centrum. Jag lämnar söndagsmässan och fördriver dagen i väntan på kvällens valresultat.

Inne i en av de få öppna bokhandlarna ser jag att Anibal Cavaco Silvas texter toppar listan över månadens mest sålda böcker. Ett omen inför det väntade valresultatet. Cavaco Silva var länge högerns hårdföre ledare och premiärminister.

Jag gör ett besök i Fadomuseet och lyssnar på den sorgsna folkliga musiken. Saudade, sammanfattar portugiserna sångernas melankoliska, nostalgiska stämning.

Runt de stora torgen samlas de svarta invandrarna från kolonierna. De utslagna med sina tiggarskålar trängs med skoputsarna. Det är glest med folk vid vallokalerna.

Portugal, länge en uppåtgående stjärna inom EU, börjar sacka efter igen. Ekonomin är ur balans, produktiviteten lägst i unionen. Hårda tider väntar vem som än vinner.

Valmöjligheterna ryms inom Bloco Central, där finns det försiktiga socialistpartiet och det länge självsäkra oppositionspartiet, som kallar sig socialdemokratiskt, PSD. Det historiska minnet är ännu så starkt att inget parti vågar använda termen ”höger” eller ens borgerlig.

Valet ansågs avgjort långt innan det ägde rum. PSD var givna segrare.

PSD:s arrogante partiledare Durao Barroso fick sedan se delar av sin valkampanj gå över styr. Han hotade med skattechocker, indragna fackliga rättigheter, frysta löner till de offentliganställda, gav småmutor åt fotbollsledare och som om inte det skulle räcka antydde han att tredje världskriget stod för dörren. Partiets ledning kröp ihop till en felmarginal.

Socialisterna, som lyckligtvis, fast för sent, ersatt den katolskt konservative ledaren Antonio Guterres med den folkligt radikale Ferrero Rodrigues var i valets slutskede på väg att förvandlas till garanter för den uppnådda reformpolitiken: låg arbetslöshet, minimilöner, förbättringar av utbildningen och socialiseringar inom hälsovården. Och beskyddade både av landets förre president Mario Soares och av den nuvarande, den populäre Jorge Sampaio.

Absolut majoritet var målet för båda. Ingen nådde dit. Felmarginalen, en och en halv procent, slog till slut över till högerns fördel. Möjligen en följd av det mycket låga valdeltagandet och de stalinistiska kommunisternas välförtjänta fiasko.

PSD ska försöka bilda regering med kristdemokraterna, som inte är nyliberala. Mot denna bräckliga, parlamentariska majoritet står en ganska stark vänster. Socialisterna blev största parti i de stora städerna, Lissabon och Porto. Högern vann valet med massivt stöd från det alltid konservativa norr.

Utanför hotell Meridien firade unga socialdemokrater. Trevligt för dem. Men efter ett val, som gjort landet omöjligt att regera, skulle det passa bättre med en fado triste.

Olle Svenning

Följ ämnen i artikeln