Vad är bra med att kränka judar, romer och muslimer?
Ser jag en enda kontorsliberal till som slår sig för bröstet och ”står upp för yttrandefriheten” osäkrar jag mitt automatvapen.
Va, var det osmakligt skämtat? Nu efter terrordåden? Men det är ju yttrandefrihet! Ni älskar den ju! Ska man inte få skoja om nyss dödade människor längre?
Det har varit ännu en vecka av outhärdliga tweets från högerextremister som plötsligt älskar yttrandefrihet – ”yttrandefrihet” är ju i kretsarna kod för ”jävla muslimer” – men även oändliga tirader från liberaler om att ”stå upp”. En sammanfattning gick att läsa i en populär text, kring 8000 rekommendationer, på Aftonbladets debattsida under rubriken ”Vi måste värna friheten att häda”.
”Rätten att häda är absolut. Rättigheten att kränka Gud, Jesus, Muhammad, Buddha, Krishna, Xenu, et cetera, är absolut. Inga men. Inga om. Inga kanske. Inget mumlande om att blasfemisk konst ska ha hög verkshöjd för att förtjäna försvar”, skrev Christoffer Röstlund Jonsson, musiker och journalist.
Alltså självklarheter. Det finns ingen, förutom extremister, som ifrågasätter Lars Vilks rätt att teckna sina Muhammedkarikatyrer och ställa ut dem. Ingen. Det hädas och kränks dagligen.
Terroristerna har, helt enligt plan, lyckats öka motsättningarna, rädslan och ljudvolymen i samhället men yttrandefriheten har snarast stärkts. Charlie Hebdo utkom veckan efter dådet. Manifestationerna har varit enorma. Alla ställer sig upp och står upp. För friheten. För demokratin. För yttrandefriheten.
Det är bra.
Men kan vi gå ett litet steg längre? Göra en liten maktanalys?
Ställ följande fråga om konst, satir, journalistik och nätinlägg:
Vad ska det där vara bra för? Är det värt att publicera dynga bara för att vi kan? För att vi får?
De allra flesta säger vanligtvis nej. Till exempel har vi ett helt pressystem i Sverige. Varför publicerar inte, säg, Sundsvalls Tidning, TV4 eller Östgöta Correspondenten den typ av hat, hot, förtal och skvaller som finns på Avpixlat eller Flashback?
Mycket är inte olagligt eller anses åtminstone ointressant, 96 procent av anmälda hot och kränkningar på nätet läggs ner av polis och åklagare, enligt BRÅ. Yttrandefriheten sträcker sig långt. Så varför publicerar inte vanliga tidningar hatdyngan? (Förutom förstås att alla ingår i PK-illuminati.)
Är pressen emot yttrandefrihet? Bekämpar pressen rätten att häda?
Nej. Någon har i all enkelhet ställt sig frågan: Är detta relevant? Vad tjänar detta till? Och kommit fram till svaret: Ingenting. Det gör folk ledsna, för att tala barnspråk.
Konstprojektet Lars Vilks har i åratal sparkat nedåt. Han tycker kanske att det är kul. Han kanske har en politisk agenda. Han kanske vill säga någonting. Fine. Kör på bara.
Men, varför ska en tidning eller sajt eller du eller jag publicera bilder som sparkar neråt? Det är den väsentliga frågan.
Vad är vitsen? Vad är vitsen med kränkande karikatyrer av judar, muslimer och romer? Man kan, man får vanligtvis. ”Konst” för konstens egen skull. Men vad är de bra för?
Högerextremisternas svar känner vi till. Men vilket är liberalernas svar?
Vad är de bra för?