Förtrycket av kvinnor angår oss alla
Världen över dör kvinnor i miljoner på grund av förtryck
Den systematiska diskrimineringen av kvinnor överstiger i skala och dödssiffror vida 1700- och 1800-talets slavhandel. Vi borde finna den lika barbarisk. Vi borde bli lika moraliskt upprörda – men det blir vi inte.
Vi saknar förmåga att binda samman undernäring med könsselektiva aborter, med brudbränning, med förlossningskomplikationer, med våld i nära relationer. Trots att de har en tydlig gemensam nämnare: De drabbar kvinnor. Och de drabbar kvinnor med sådan oerhörd brutalitet att kvinnor dör i miljoner, hela samhällen hämmas i sin utveckling. Det drabbar till och med sådant som vi i vanliga fall bryr oss om (som tillväxt) utan att vi pratar om det.
Pulitzerprisvinnande journalisterna Nicholas D Kristof och Sheryl WuDunn har skrivit boken ”Half the sky – turning opression into opportunity for women worldwide”. Boken har blivit en bästsäljare i USA och för ett argument i två delar. För det första att förtrycket av kvinnor är en förödande orättvisa som angår oss alla och för det andra hur den nödvändiga kraften för förändring går att skapa. (En sådan förändring hade dessutom varit själva nyckeln till ekonomisk utveckling för stora delar av världen.)
Boken lyckas ge konkretion och ansikten till de horribla siffrorna i nobelpristagaren i ekonomi, Amartya Sens klassiska essä från 1990. Artikeln han skrev i New York Review of Books om ”de saknade kvinnorna”.
Amartya Sen hade noterat att trots att kvinnor under normala omständigheter lever längre än män så finns det i många länder inte fler kvinnor än män. Kina har 107 män per 100 kvinnor i den totala befolkningen (samt en ännu större obalans bland nyfödda). Indien har 108. Bara för att ta några exempel.
Om kvinnor hade fått likvärdig vård, omsorg och mat som män så borde andelen kvinnor jämfört med män vara högre. Mycket högre – rentav 100 miljoner kvinnor högre. Det där svinnet som man tydligen måste räkna med, det har ett kön och det är inte manligt. Amartya Sen tyckte att vi borde räkna på det för att kunna göra något åt det. Uppföljande studier har sedan dess beräknat siffran något annorlunda. Antalet ”saknade kvinnor” i världen befinner sig mellan 60 och 107 miljoner.
Det journalistiska berättande som Kristof och WuDunn ägnar sig åt i sin nya bok visar verkligheten bakom dessa och liknande siffror. Hur kvinnor lovas arbete och därefter säljs till sexuellt slaveri medan myndigheterna blundar. Hur kvinnor misshandlas, våldtas och drogas om de försöker stå upp mot de män som har köpt dem – hur många får aids och dör i tjugoårsåldern. Hur svårt det är även för de kvinnor som överlever – när de försöker återvända till ett normalt liv blir de skuldbelagda för vad som drabbat dem.
De berättar om hur kvinnor som efter en förlossning drabbats av fistula (något som kan botas med en relativt enkel operation) överges för att dö i utkanten av byar. Och de berättar om hur stater misslyckas med att investera i utbildning och hälsovård för flickor. I stället för att bli en ekonomisk tillång för sitt land blir flickorna beroende av manliga släktingar, undernärda (eftersom deras liv värderas lägre än mäns) och dör unga från sjukdomar som enkelt hade kunnat förebyggas.
Allt detta pågår samtidigt som världen debatterar annat. Nicholas D Kristof och Sheryl WuDunn kallar det för ”likgiltighetens diffusa grymhet”. Deras bok argumenterar för att den värdelöshet som kvinnor systematiskt tillmäts är vår tids största politiska fråga. Och deras bok har kallats för den viktigaste feministiska boken på tio år.