På Café Opera efter kraschen
’Har du inte varit på Café Opera har du inte varit i Stockholm’, heter det tydligen. På en reklamskylt över Stureplan snurrar namnen på dem som är bjudna på den legendariska nattklubbens 30 års-fest.
Själv har jag inte varit på Café Opera sen augusti 2008. En månad innan Lehman Brothers-kraschen: av en slump och i släptåg med brittiska finansvalpar. Ingen pratade om finansiella massförstörelsevapen. Det hette Credit Default Swaps. En sista sommar.
”Vi har lika stor omsättning som före krisen, men folk är inte lika öppna. Det råder en annan stämning”, sa Café Operas chef Abbe Ibrahim i våras.
På åttiotalet blev nattklubben en symbol för det nya Sverige: avreglerad finansmarknad, frisläppt valutahandel, satsa på dig själv.
”Yuppie” (young urban professional) blev ett ord på de flesta språk. På ”Cafét” bland stuckatur, takmålningar och kristallkronor höll de till. Världen förändrades omkring dem.
Dagens globala städer är slipade verktyg för att producera rikedom, men de producerar också ojämlikhet som aldrig förr. Högern säger att vår tid är för komplicerad för gemensamma lösningar: avreglera, privatisera, sälj, ut, ge upp, låt människor navigera de nya tiderna bäst de kan. Ensamma.
Dagens Nyheters bostadsbilaga publicerade nyligen ett utskällt reportage om det unga paret Eric och Nina. I sitt överdesignade livsstils-Hades vände
Eric grönsaker på en teppanyakihäll och rökte fisk på terrassen: människan definierad utifrån sin vindsvåning – inte tvärtom.
Storstadens politiska problem är framtidens. Filippa Reinfeldt pratar om glada individer som konsumerar vård i stora gallerior. Samtidigt dör människor av just de hälsoklyftor som riskerar att fördjupas. Socialdemokratin är svagare i Stockholm än någonstans.
Devisen: ”Har du inte varit på Café Opera har du inte varit i Stockholm”, kan kanske stämma i den bemärkelsen. Partiet har haft oerhörda problem att få grepp om den samhällsutveckling som startade på åttiotalet.
Socialdemokraterna tittar neråt och bakåt. Inte uppåt och framåt. Hur ändrar man det samtidigt som man står upp mot tidsandans påstående att marknaden bor i den mänskliga naturen?
Varje samhälle lider i nivå med sitt eget skitsnack. Natten är bara barnet.