Vårt behov av breda grabbar
Plötsligt dyker Göran Persson upp överallt.
Med aldrig sviktande självförtroende har han åsikter om allt från flyktingar till pensionssystemet. Han säger att Stefan Löfven gör ett bra jobb, men kan ändå inte låta bli att klappa sin efterträdare på huvudet.
– Det är definitivt läge att gå på offensiven.
Det är råd som Stefan Löfven kanske inte har bett om, men Göran Persson, han föreläser vidare och ber knappast om
ursäkt.
I vår egen tidning vill han höja pensionerna. Systemet är underfinansierat och så långt har han rätt. Sedan förklarar han ingående hur regeringen borde tillföra 15 extra miljarder så att gamla människor kan få en drägligare vardag.
Ena minuten försvarar han de svaga för att i nästa stund ta för sig.
I konkurrenten Expressen kan vi läsa om Göran Perssons många miljoner.
Han är både bonde och konsult med rätt att fakturera, hans bolag gjorde 2014 en vinst efter finansnetto på 11,8
miljoner kronor. Nästan en miljon i månaden.
I Göteborgs-Posten konstaterar ledarskribenten Alice Teodorescu att Sverige behöver många fler som Göran Persson. Hon vill ha män som tar för sig.
Ja, det skrivs väldigt mycket om Persson och kanske har vi ett behov av breda grabbar just nu. Populäre Anders Ygeman visar samma självförtroende när han lutar sig tillbaka i regeringens Gulfstream. Han låter sig intervjuas i privatplanets skinnfåtölj och Dagens Nyheter porträtterar honom över flera sidor.
– Vi var tvungna att fatta ett antal beslut som kan uppfattas som hjärtlösa i det korta perspektivet.
En bred grabb kan givetvis vara hård. Han får gärna vara arg.
84-årige Dennis Skinner är en brittisk parlamentsledamot för Labour. I ett utbrott häromdagen kallade han premiärminister David Cameron för Dodgy Dave – skumme Dave – innan han blev utkastad från parlamentet och förklarad hjälte. En bred grabb höjer rösten precis som Bernie Sanders som ofta kombinerar sina utbrott med ett lyft finger eller två.
På andra sidan står Donald Trump och gapar och förolämpar kvinnor, latinos, afroamerikaner och funktionshindrade. Han förminskar alla som inte borde förminskas för att förstora sig själv.
Varför är vi så besatta av Göran Persson? undrar kulturskribenten Aron Lund i Expressen.
Han tror att vi i orostider längtar efter den stränge socialdemokratiske partiledaren och hans mäktiga verkställande
utskott. ”När det gnisslar i avtalsrörelsen och systemkollapsen mullrar genom bloggosfären, då sluter vi våra ögon och mumlar med blossande kinder: regera mig.”
Många kvinnor vet nog redan hur det är att bli regerade. Det kan kännas tryggt ett tag, men snart sitter man där med en kolerisk karl. Det är då man ringer väninnorna, det är då man längtar efter någon som kan hålla tyst och lyssna.