Så får vi ett nytt klimatavtal
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-05
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Först gör EU upp med Japan om strategin i klimatförhandlingarna. Sedan övertygar de fler rika länder om löften för tiden efter år 2012, då dagens avtal går ut.
Då finns det tillräcklig trovärdighet för att förhandla med u-länderna om vad snabbt växande ekonomier som Kina och Indien kan göra.
Så ser Michael Grubb på vägen framåt för att minska koldioxidutsläppen. Jag träffar en av världens ledande experter på Kyotoprotokollet i London några dagar innan FN:s klimatpanel lämnar sin rapport om möjliga åtgärder.
– Ärligt talat tror jag inte vi kommer något vart med Bush-administrationen, säger Grubb. Istället gäller det att bygga upp en så stark samsyn som möjligt med övriga länder och sedan förhandla med nästa USA-president utifrån det.
Globala avtal om sektorer som stålindustri och cementfabriker är en nyckelfråga, menar Grubb. Då skulle det också bli enklare att handla med olika typer av utsläppsrätter. Dagens Clean Development Mechanism, där rika länder kan finansiera många typer av klimatåtgärder i fattigare länder, har fått kritik för att miljövinsterna är svåra att kontrollera. Det är lättare att hålla koll på ett system där stålverk i Frankrike betalar effektiviseringar i liknande anläggningar i Kina.
Sådana sektorsavtal med utsläppshandel verkar vara på allas läppar just nu. Men hur ska det gå till i praktiken?
– Folk flyger från möte till möte i klimatförhandlingarna, men nästan de enda som gör ordentliga analyser är IEA, klagar Grubb. Och de har ett begränsat mandat.
IEA, det internationella energisamarbetet, ska om en månad lägga fram ett papper om globala avtal för industrisektorer, inför nästa G8-möte.
– Det finns en massa problem, många frågor som inte är besvarade ännu. Det kommer att ta lång tid att få det att fungera.
Snart möts förhandlarna i klimatkonventionen för att diskutera framtida åtaganden. Miljöminister Andreas Carlgren har dessutom bjudit in kollegor från ett tjugotal nyckelländer till Riksgränsen i juni. Målet är ett nytt klimatavtal under det svenska EU-ordförandeskapet hösten 2009.
Michael Grubb tror att en uppgörelse är möjlig först år 2010. Han hoppas att G8-länderna kommer överens på sitt möte i Japan om ett drygt år. Då kan realförhandlingar om Kyotoprotokollet börja hösten 2008, och de tar minst två år, tror Grubb.
Jag har hört liknande bedömningar från andra personer med goda kunskaper om förhandlingarna. Det är inget fel på regeringens ambitiösa mål om ett avtal år 2009. Men regeringen behöver också framgångar att visa upp om en överenskommelse dröjer.
Varför inte sätta mer press på EU-kommissionen att föreslå bindande krav på hur mycket energi olika produkter får dra? Styrkan i EU:s inre marknad skulle ge sådana krav på kylskåp, luftkonditionering och bilar genomslag över hela världen.
Ett internationellt avtal om energieffektivitet går att koppla ihop med Kyotoprotokollet och skulle kunna bli ett konkret resultat hösten 2009, även om den stora uppgörelsen om utsläppsmål dröjer.