Kinesiska kaoset ger skrämselhicka
2016 började med en skakning i Kina.
Börserna i Shanghai och Shenzhen störtdök och när de hade rasat med sju procent stängdes de helt sonika ned. Övriga världens börser drogs med och stora summor pengar har gått upp i rök.
Producerar mer än de kan sälja
Enligt en ny undersökning avtog aktiviteten i fabrikerna i världens näst största ekonomi för tionde månaden på raken i december. Det är under den gräns som markerar tillväxt.
Efterfrågan på varor är svag både på hemmamarknaden och internationellt. Det som det senaste årtiondet stått för investeringar i kinesisk ekonomi - nybyggen av bostäder och vägar - har saktat in. Varningar för en kinesisk fatighetsbubbla hörs, kapitalet flödar ut ur landet och fabrikerna har efter lånefinansierade statsstimulanser producerat mer varor än de någonsin kan sälja.
För 2015 spås BNP-siffran landa på strax under 7 procent, den lägsta siffran på 25 år. Flera bedömare menar att den verkliga tillväxten kan vara hälften så stor.
Världsekonomin dåligt rustad
Det är så att man kan få skrämselhicka. Om den kinesiska ekonomin bromsar in ordentligt kan det få förödande konsekvenser. Världsekonomin har fortfarande inte repat sig efter den senaste finanskrisen, och stora skuldberg har byggts upp i hushåll, stater och företag. När skulderna ska betalas av hålls efterfrågan nere och det drabbar industriproduktionen.
Ett Kina som hackar fram gör att rädslan för bakslag nästan går att ta på. Världen är helt enkelt dåligt rustad för en ny kraftig konjunkturnedgång, och bubblor som brister får effekter i verkliga livet.
För kineserna kan det bli riktigt illa. Den kinesiska arbetslösheten ser ut att öka under året och i ett land där regimen försöker styra om ekonomin från industri och investeringar till service och konsumtion lär många så se sina liv slås sönder.
Den totalitära diktaturen Kina är en på pappret socialistisk enpartistat som styrs av ett förment kommunistiskt parti, men ojämlikheten är skriande och välfärden fungerar mycket dåligt.
Dålig välfärd
Rika lägger i regel en mindre andel av sin inkomst på konsumtion och arbetande använder en mindre andel av sina pengar för att konsumera än pensionärer. En demokratisk välfärdsstat som omfördelar resurser från rika kineser till fattiga, arbetslösa och pensionerade skulle alltså kunna göra den kinesiska ekonomin mer hållbar.
Det intresserar dock inte makteliten i Peking. Vi lär få se fler turbulenta börsdagar under året som kommer.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.