Högt spel med EU:s anseende

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk. Med 27 medlemsstater i EU kommer oftast någon eller några att sätta sig emot förändringar. Skälen kan vara mer eller minde goda.

Sällan har det visats så tydligt att det är medlemsländerna som styr och som tillsammans utgör den europeiska unionen än under midsommarhelgens utdragna toppmöte i Bryssel.

När det kommer till kritan står både EU-kommissionen och Europaparlamentet vid sidan av de avgörande besluten. Så mycket för den så kallade superstaten.

Det är också så det ska vara. Inte ens med det nu skrotade konstitutionella fördraget hade EU blivit något annat än ett i grunden mellanstatligt samarbete. All kompetens får unionen av sina medlemsländer, även om en del av besluten kan fattas med kvalificerad majoritet utan vetorätt.

Rätt att slåss

På toppmötet i Bryssel har röstreglerna för besluten stått i förgrunden. Hittills har dessa bestämts genom förhandlingar för varje land, naturligt nog med befolkningsstorleken som främsta kriterium. Det har inneburit att frågan kommit upp varje gång unionen fått en ny medlem.

Det förslag till förändring, som på mötet bara Polen och Tjeckien motsatt sig, innebär att frågan löses en gång för alla. För att beslut ska gälla måste det ha stöd av en majoritet av både den sammanlagda befolkningen och medlemsländerna.

Alla länders regeringar har tidigare accepterat principen. Men sedan det skedde har de tidigare vänsterregeringarna i Polen och Tjeckien ersatts av en starkt nationalkonservativ respektive nyliberal regering. Noteras kan att dessa är betydligt mer EU-fientliga än sina befolkningar.

Det hindrar inte att de har rätt att slåss för sina ståndpunkter. Men spelet de har bedrivit är högt. Särskilt i fråga om Polen kan man ifrågasätta om den nuvarande regimen verkligen delar de grundvärderingar som EU-samarbetet bygger på.

Av de båda länder som röstade nej till det förra fördragsförslaget har bara Nederländerna haft problem med den nedbantade versionen. Frankrikes nye president Nicolas Sarkozy var den som lanserade idén om ett ”minifördrag” och såg inga problem med att få den tyska kompromissen godkänd utan en ny folkomröstning.

Det brittiska motståndet har skiljt sig från de övriga ”bråkstakarna” vid toppmötet. Landet har inte bytt regering eller fått stryk av väljarna i frågan sedan det ursprungliga förslaget godkändes för tre år sedan.

Stora spänningar

Ändå har premiärminister Tony Blair vid sitt sista toppmöte ställt nya långtgående krav, främste med udden mot det sociala Europa och arbetstagarnas intressen.

EU-toppmötet har visat vilka stora spänningar som finns i dagens EU. Det handlar både om politiska skiljelinjer och nationella känslor.

EU bildades en gång för att läka såren av nationalism och krig. Ingen europeisk politiker får glömma det.

TS