Väljarna vann tv-debatten
Personfrågorna har blivit centrala i valrörelsen. Det har varit mandatexercis och krav på ministerposter, fjärran från politikens sakfrågor.
Vem av de borgerliga partiledarna utmanar egentligen Göran Persson om statsministerposten?
”Väljarna avgör” har varit det samfällda svaret från de fyra statsministerkandidaterna. Men hur då?
Ska ledaren för det största partiet, moderaterna, leda en borgerlig regering? Eller kan rösterna på de andra partierna läggas ihop, och gäller det i så fall folkpartiet, centern och kristdemokraterna eller bara de två förstnämnda? Buden har varierat.
I valrörelsens elfte timme har miljöpartiet med sitt krav på ministerposter åstadkommit något av en motsvarande förvirring på vänsterkanten. Vad menar språkrören egentligen med sina stundtals kavata uttalanden?
Gårdagens tv-duell mellan Göran Persson och Bo Lundgren påminde dock om att valet på söndag handlar om vilken politik den regering som får förtroendet kommer att föra. Där står två klart urskiljbara sätt att se på samhället mot varandra.
Duellen skulle lyfta fram alternativen i svensk politik. Det lyckades.
På ytan handlade debatten om trovärdighet och här dominerade skatteretoriken. Göran Persson pressade Bo Lundgren på frågan om hur han skulle få ihop skattesänkningar och en förbättrad välfärd. Lundgren å sin sida hävdade att Persson ville smita från sitt ansvar för bristerna i dagens Sverige.
Här har Lundgren det svårare än Persson. Den socialdemokratiska regeringen har ett resultat att peka på. Till skillnad mot för fyra år sedan har många väljare faktiskt sett spåren av den framgångsrika politik Persson talar om. Låga räntor, låg inflation och en fungerande efterfrågan är starka argument för Persson.
Dessutom är det enkel pedagogik att påpeka att lärare i skolan och personal till vården och omsorgen kostar pengar. Eftersom också Lundgren vill att de ska betalas gemensamt blir han svaret skyldig. Ett avskaffat presstöd räcker inte så långt.
Men framför allt handlade gårdagens tv-debatt om familjepolitiken, skolan och äldreomsorgen, alltså de sakfrågor där de båda partiernas syn på välfärdssystemen går på tvärs.
Å ena sidan Göran Persson som konsekvent framhöll att en fungerande välfärd kostar pengar och att det är ett gemensamt ansvar att erbjuda den till alla på lika villkor. Å den andra Bo Lundgren som lika konsekvent hävdar att marknadslösningar, konkurrens och pengsystem inte bara leder till individuell valfrihet utan också till en effektivare användning av skattepengarna.
Det var representanterna för två synsätt på samhället som debatterade i går. Kanske rent av, som KG Bergström antydde med sin inledningsfråga, representanter för två skilda synsätt på människan.
Vem som vann den debatten?
Ja, kanske väljarna. För handen på hjärtat, visst är det lättare att engagera sig i ett val som handlar om grunden för välfärdssamhället än i mandatexercis och ministerultimatum.