Skatte- revolt från vänster
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-24
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Upproret inom labour borde vara lärorikt också i Sverige
24 april 2008. I går räddade Gordon Brown labourpartiet och i någon mån sig själv. Under ett något plågsamt framträdande i parlamentet tog han i praktiken avstånd från den socialt orättfärdiga skattepolitik hans regering tidigare ställt sig bakom.
Regeringen föreslog att de lägst avlönade, beskattade till tio procent, skulle tvingas på fördubblade skattesatser. Fem miljoner lågavlönade, deltidsanställda och pensionärer skulle bli ännu fattigare. 300?000 beräknades hamna under fattigdomsgränsen.
Kalkylerade vinster
Välbeställda och medelklassen däremot skulle räkna in generella skattesänkningar, som komplement till tidigare drastiska minskningar av förmögenhets-, företags- och arvsskatt.
Brown och hans finansminister Alistair Darling ville betala kalkylerade vinster i politikens mittskikt med begränsade förluster bland egna sympatisörer, som saknar politiskt alternativ.
Brown-regeringens brott mot elementär jämlikhetspolitik höll på att slita sönder labour. Ett stort antal parlamentsledamöter hade beslutat rösta mot sin egen regering. Eftersom de konservativa, mest av valtaktiska skäl, beslutat rösta mot regeringen, stod vägen öppen för en hotfull misstroendevotering, som kunnat tvinga fram Browns avgång.
Bidrag till lågavlönade
Ställd inför dessa risker retirerade Brown och hans finansminister. De lovade bygga ut ett omfattande kompensationssystem med bidrag och skatterabatter för de lågavlönade och ekonomiskt fattiga.
Brown, som tidigare genomfört imponerande insatser för att stödja fattiga barnfamiljer och för att bygga anständiga minimilöner, lyssnade till den dånande revolten. Stunden av förnedring i parlamentet kompenseras av att det pressade labour-partiet för en tid kan upprätta en provisorisk enighet, som åtminstone kan räcka över det viktiga borgmästarvalet den 1 maj.
Labour-revolten mot den regressiva skattepolitiken borde få effekter för regeringspolitiken. Klassiska Fabian Society har med stöd från ledande ekonomer och välfärdsforskare skrivit ut ett alternativt skatteprogram med starkare progressiva inslag och hårdare arvsskatt för de särskilt rika.
Upproret inom labour borde vara lärorikt också i Sverige.
Kanske inte för borgerligheten, som programmatiskt föredrar skattesänkningar framför kollektiv och utjämnande välfärd. Däremot för socialdemokratin, ännu så tveksam i sina reaktioner på regeringens skattereduktioner.
Kunskapen finns hos facket
Ett avgörande socialdemokratiskt uppdrag har alltid varit att förklara sambandet mellan skattenivå och förmågan att svara mot otillfredsställda behov av social välfärd. Det har varit möjligt att argumentera för högre skatter och vinna väljarstöd för det. Den kunskapen, som finns inom den fackliga rörelsen, har ännu inte nått den socialdemokratiska partiledningen.
OS