Alla ska med – även Thomas Bodström
Thomas Bodström har kommit med en underhållande, men lättviktig bok. Den innehåller tankar om att socialdemokratin bör bli ett öppnare parti, roliga interiörer från toppolitikens vardag och en del illa underbyggda förslag som att Socialdemokraterna bör byta namn för att Moderaterna gjorde det.
Det märks att Bodström har missat eftervalsdebatten, och den intensiva längtan efter förändring av både politik och företrädare som ledde till valet av Håkan Juholt. Han känns märkligt offside i sina skildringar av det politiska landskapet. Hade man fått önska hade han ägnat mer tid åt kriminal- och flyktingpolitiken. Här finns sakkunskap och ansatser till självkritik, som vore intressant att läsa mer om.
Thomas Bodström har aldrig utgett sig för att vara en politisk tänkare. Han är en resultatpolitiker, som kom in i politiken i vuxen ålder, och snabbt blev en av Socialdemokraternas populäraste företrädare. I höstens val fick han 16 900 personkryss i valet, nästan 11 procent av S-väljarna i Stockholms län. Håkan Juholt blev som jämförelse kryssad av 5 200 personer, eller 9,5 procent av S-väljarna i Kalmar.
Boken har retat allehanda socialdemokrater till vansinne. Bland annat Håkan Juholt, som avfärdar den tidigare justitieministern och före detta riksdagskollegan som ”medioker deckarförfattare”.
Det är lite svårt att förstå denna vrede. Sannolikt beror den på en kombination av att Thomas Bodström nått toppen utan att gå SSU-vägen, och att hans skissartade skildring av ordförandestriden känns obekväm.
Efter valförlusten har man inom socialdemokratin pratat och pratat om att partiet ska bli ett öppnare och ödmjukare parti där alla ska kunna vara med. Det är en bra ambition, och borde gälla även Thomas Bodström.
För Socialdemokraterna behöver trots allt bli fler, inte färre.