Folkpartiet älskar euron – in i döden
Det är dystra tider för den europeiska ekonomin, men såhär en fredag kan det vara läge att påminna om att efter romarrikets fall drogs Europa ner i en 700-årig lågkonjuktur. Så illa är det inte idag. Det gäller att ha perspektiv.
”Grekland har medvetet vilselett omvärlden och misskött sina statsfinanser. Det är roten till problemet,
inte euron” hävdade EU-minister Birgitta Ohlsson med folkpartikollega på Aftonbladet Debatt i går. Det är den vanliga bilden. Eurons kris är ”Greklands fel”. Inte att en konservativ regering under Kostas Karamanlis fifflade och lämnade efter sig underskott (som visserligen byggts upp under många år).
Följer man rapporteringen får man intrycket att Europas problem beror på en fuskande, fetaostätande, förtidspensionerande ”grekiskhet”. Denna har släppts in bland välskötta ekonomier och det var dumt. I tysk media tyckte man att grekerna borde gå upp tidigare på morgonen. I själva verket jobbar greker mer än både tyskar och norrmän. Det handlar inte om att folk är lata. Tragedin är att landet har plundrats av sin egen elit. Bankmän och skeppsredare vägrar betala skatt. Läkare, revisorer och kirurger tar betalt kontant för att slippa undan. Vissa beräknar att så mycket som 30 procent av ekonomin står utanför skattesystemet.
Det går inte heller att som Ohlsson hävda att krisen inte har med euron att göra. Visst orsakade Greklands misskötta finanser Greklands kris, men Spanien och Irland hade inga stora underskott. Nu har de nästan lika stora problem.
ECB har satt räntor anpassade efter Tysklands behov. Spanien hade behövt en mycket högre ränta och nu överhettades istället den spanska ekonomin. En husbubbla växte fram, tyskt kapital rusade in och gödde den. När bubblan sprack (som bubblor gör) blev underskotten stora. Det spanska budgetunderskottet är alltså en konsekvens av krisen – inte en orsak.
I Grekland beror problemen på underskotten.
I Spanien och på Irland på vilda lånepartyn som blev värre av euron. Det går inte att analysera krisen som ”om alla bara hållit ordning och följt reglerna skulle allt vara bra”.
Inte för att Folkpartiet bryr sig om ekonomiska argument. Folkpartiet vill gå med i euron, helt enkelt eftersom folkpartiet vill gå med i euron. För fredens skull! (det är dock oklart vem som skulle starta krig för att Sverige har kvar kronan). Att euron just nu riskerar att kollapsa ser Folkpartiet bara som ytterligare ett argument för att gå med i EMU.
”Sverige kan inte bara sitta på staketet”, menar Birgitta Ohlsson. Men det låter onekligen bättre än att sitta i skiten.
I alla fall just nu.