Arbetslösheten visar alternativen
”Rollistan är inte oviktig i politiken. Men den är inte allt.”
Det kan sägas att rollistan just nu är mer spännande än manuset när svenska partiledare ska debattera. Gårdagens riksdagsdebatt utgjorde inget riktigt undantag.
Under debatten fanns hela tiden den outtalade frågan; vilka av huvudrollsinnehavarna kommer att finnas kvar i nästa uppsättning?
Statsministern framhöll hur Sverige nu är en stilla oas i en värld där de finansiella sandstormarna drar fram. Oppositionsledaren – det är Håkan Juholt, även om Fredrik Reinfeldt tvivlar – försökte få regeringen att ta ansvar för privatiseringen av den välfärd som byggts upp under årtionden.
Vägda blöjor
Den vice statsministern – en veteran – hade lånat ett av Göran Perssons gamla manus från EMU-omröstningen, och den nästan nya centerledaren deklarerade att hon gärna ville vara med i den stabilitetspakt som enligt Anders Borg ännu inte är färdig.
Dessutom försökte hon göra vanvård av äldre till en fråga om valfrihet. Som om någon skulle välja att få sin blöja vägd.
Miljöpartiets språkrör – han gjorde debut – drev på för högre lärarlöner, och hälsade till sina folkhögskoleelever på läktaren.
Vänsterledaren – den verkliga nykomlingen på scenen – betonade att Sverige kan bättre för att rädda klimatet. Dessutom föreslog han att statsministern skulle skicka ett tackkort till nejsidan i folkomröstningen om EMU.
Dystra siffror
Något sådant lär inte han inte få. Däremot borde hans krav på ett socialt protokoll i EU, och den åtgärdsplan mot finanskrisen som han tillsammans med andra nordiska vänsterledare presenterade häromdagen, tas på allvar.
Någonting har hänt när Vänsterpartiets ledare inte instinktivt besvarar alla frågor om finanskrisen med krav på banksocialisering, ett svenskt utträde ur EU och sänkta försvarskostnader.
Rollistan är inte oviktig i politiken. Men den är inte allt.
I tisdags kom Arbetsförmedlingen med sin senaste prognos för arbetslösheten. Den är på väg upp, från redan höga nivåer.
Vill sänka lönerna
Långtidsarbetslösheten – den som skulle undanröjas med regeringens jobbpolitik – är fortsatt hög. När fler blir arbetslösa hamnar de långtidsarbetslösa längst bak i kön.
Ungdomsarbetslösheten är rekordstor. Det pratade partiledarna om. Folkpartiledaren vill sänka ungdomars löner, moderatledaren subventionera mer. Oppositionen vill se riktade åtgärder och utbildning.
Och kanske är det trots allt behållningen av gårdagens debatt. För frågan om hur unga människor ska mötas när de kommer in på arbetsmarknaden säger en hel del om vilket samhälle de politiska alternativen representerar.
De alternativen består, oavsett vilka som står på scenen.