Med DÖ får SD den makt de förtjänar

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Odemokratiskt att ge 12,9 procent inflytande över alla andra

helskärm

Den femte november i fjol skrev denna ledasida "Lägg ner rösterna om budgeten, M".

Dagen innan hade anonyma källor inom Sverigedemokraterna sagt att de tänkte fälla Stefan Löfvens budget och därmed utlösa regeringskris. Vår uppmaning hånades av en enig borgerlighet.

"Hełt bisarr tanke att M skulle se till att V får igenom sin politik. Än mer bisarrt än att S gett dem inflytande.", skrev Carl Bildt.

"Årets fjantigaste artikel?", skrev Göran Hägglund.

I går fick vi som vi ville.

SD har inget veto

Debatten om decemberöverenskommelsen visar att det finns en grundläggande missuppfattning om vad demokrati innebär.

Bara för att Sverigedemokraterna fick 12,9 procent i valet betyder inte det att de får styra Sverige. Övriga 87,1 procent är nämligen fler.

Riktigt hur denna missuppfattning uppstått är faktiskt obegripligt. I vilket annat sammanhang får en minoritet, dessutom en ganska liten, styra?

Men Miljöpartiet då?

Ett av standardsvaren på nätet om varför SD borde ges inflytande är att Miljöpartiet, som är mindre, ju får inflytande.

Men Miljöpartiet får inte det av egen kraft utan genom att bygga koalitioner med andra för sin politik.

Att SD inte kan bygga koalitioner beror ju på att de är rasister. Orsaken till att övriga partier inte vill samarbeta med dem är ju att de inte gillar deras politik.

Allt detta är självklarheter, så vad beror missuppfattningen på?

Gissningsvis vill man inte förstå.

Krama SD eler extra val

I går var antagligen sista gången vi hörde talas om Finn Bengtsson, moderat riksdagsledamot from Östergötland. Han, och en ytterligare M-ledamot, struntade i partilinjen och röstade för Alliansens budgetförslag.

Hans öppna argumentation var att han skulle rösta för sin politik oavsett konsekvenserna, han hade heller inget annat regeringsalternativ.

I verkligheten finns bara två verkliga alternativ till Stefan Löfven som statsminister.

Det ena är en M-ledd regering med SD eller beroende av SD.

Det andra är extra val.

Aldrig mer Finn Bengtsson

I går hade de borgerliga partierna lagt ett gemensamt förslag. Om de och SD röstat gemensamt skulle regeringen ha fallit.

I fortsättningen kommer denna situation inte att uppstå eftersom partierna kommer att lägga egna förslag och rösta på dem.

Finn Bengtssons 15 minuter i rampljuset är därmed över.

Men kvar finns ett mycket svårt parlamentariskt läge både för de rödgröna och borgerligheten.

Sverige kommer att behöva regeras fram till 2018, och antagligen ännu längre, utan den gamla blockpolitikens trygghet.

Behöver sommarledigt

I och med Decemberöverenskommelsen har SD fått det inflytande de förtjänar över budgeten och regeringsfrågan, det vill säga inget alls.

Men det är ett oseriöst parti som antagligen kommer ägna de närmaste tre åren åt att sabotera riksdagsarbetet så mycket de kan.

Nu går riksdag, regering och opposition på sommarledighet. När de ligger i hängmattan bör de ta en allvarlig funderare på om det inte är dags för ett strategiskt omtag.

Ska verkligen Jimmie Åkesson få vara mittpunkten i Svensk politik även nästa år?

Anders Lindberg