Sagan om New Labour är slut
LONDON. I dag går Storbritannien till val.
I morgon släcker Gordon Brown antagligen ljuset efter sig på Downing Street 10. Men ingen vet. Vilket är det märkligaste med alltihop – att De konservativa inte leder mer än vad de gör.
Rådgivare till Labourregeringen är avslappnade. Snart är det över. Man har regerat sedan 1997 och behöver en paus. Behöver byta partiledare och ställa sig de svåra frågor som det inte finns utrymme för när man regererar. Politik är i hög grad det omedelbaras tyranni.
Labours valmanifest befinner sig bortom New Labour. Väck är alla ord om att pengar kan växa på postindustriella träd, finanssektorn frodas och resurserna sedan fördelas ut till offentlig sektor.
I stället poängterar man aktiv näringspolitik och satsning på industrin: var ska framtidens tillväxt komma ifrån? Frågor som hela Europa måste ställa sig efter krisen.
Människor runt Labour är öppna med att Gordon Brown inte har varit den bästa personen att föra fram detta budskap. Brown var trots allt finans-
minister under alla år när frågan om vad som skulle komma efter den finansdrivna kapitalismen var lika aktuell som frågan om vad som skulle komma efter elektriciteten. ”Vi hade behövt en annan partiledare”.
Å andra sidan kan resultatet av den kanske märkligaste brittiska valkampanjen på åratal bli ett helt vanligt resultat. Trots Liberaldemokraternas sensationella genombrott pekar mycket på att Tories vinner och Labour kommer tvåa. Liberaldemokraterna har backat och Labour kan trots allt visa på imponerande politiska resultat.
Jag får många frågor om det rödgröna samarbetet i Sverige. En av de avgörande framtidsdiskussionerna handlar om ifall Labour ska öppna upp för någon form av samarbete med Liberaldemokraterna. ”Det kanske är rätt väg, men det får inte göras utav desperation”, tänker en strateg högt. ”Europeisk socialdemokrati bör i framtiden kanske regera i koalition, men det får inte hindra europeisk socialdemokrati från att ställa sig de svåra frågorna”. Samarbete får inte bli en ursäkt för att inte förnya sig själv. ”Hur är det i Sverige? Formade Socialdemokraterna det rödgröna samarbetet i desperation efter ett val som gick dåligt?”
Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara.