Skärp er, Iran lär inte bomba sönder Borås

Fega kulturchefer borde skaffa ett annat jobb

Verk av Sadaf Ahmadi föreställande kvinnoskepnader i chador. Verket skulle ha ställts ut i Borås men har stoppats.

Det är som att jag är tillbaka i Iran, och får höra att jag inte får göra det jag vill av moralpolisen, säger konstnären Sadaf Ahmadi till SVT.

Men hon är inte i Iran utan i Borås.

Kulturhuset i staden har stoppat Ahmadis utställning. Anledningen? Människor kan bli sårade.

Utställningen består av två delar. Den ena med verk som som symboliserar kvinnor som mördats av regimen i Iran. Den andra delen består av betongöverdragna skulpturer som föreställer kvinnor i täckande slöjor, så kallade chadorer. Det är den delen som stoppas.

Det har snart gått ett år sedan den 22-åriga Jina Mahsa Amini dog på ett sjukhus i Iran. Moralpolisen hade misshandlat henne så svårt, i så många timmar, att kroppen inte klarade att hämta sig när hon väl fick vård.

Hennes brott? Hon hade inte täckt sig ordentligt med slöjan.

Sadaf Ahmadis utställning skulle visas på årsdagen av Aminis död. Men i Borås fegar man nu ur.

”Det är en känslig tid nu med koranbränningar och liknande, och att det finns en risk att människor kan känna sig sårade av att se hängande chadorer”. Så försöker Borås Kulturhus motivera beslutet.

Ida Burén, kultuchef i Borås stad, menar att verket kan kopplas ihop med koranbränningarna. Utställningen har redan visats i Frankrike, men i Borås tar det stopp.

– Det konstiga för mig är att man sa så till mig i Sverige, som är känt för sin yttrandefrihet och demokrati, hur är det möjligt, säger Ahmadi till SVT.

Medan vi slänger oss med ord som konstnärlig frihet och yttrandefrihet, böjer vi oss förvånansvärt lätt. Från Ulf Kristerssons smörande för Erdogan till fega kulturchefer. I Borås fall har de inte ens fått några hot riktade mot sig. De är bara rädda för signalerna de skickar ut.

Ironiskt, med tanke på att de nu skickat ut den sämsta av tänkbara signaler: att de är ett gäng fegisar som ägnar sig åt självcensur.

I diktaturer vet människor vad de ska vara rädda för. Regimen terroriserar oliktänkande och förbjuder allt de ogillar. När människor som levt under sådana förhållanden kommer till Sverige ska de mötas av öppenhet och frihet.

I stället får konstnärer som Ahmadi andra signaler. Som att säga ”fin konst hörru men vi vågar inte riktigt visa den, hoppas du förstår!”

Själv blir jag orolig över att det som vi kallar öppenhet, demokrati och yttrandefrihet egentligen mest fungerar så bra för att det inte finns tillräckligt många som utmanar dess gränser.

Och när det väl sker får alla total panik.

Välkommen till Sverige, Ahmadi!

Följ ämnen i artikeln