Idrottsfesterna ska vara för alla
I ryska Khanty-Mansiysk avslutar skidskyttarna i helgen årets världscup. För svensk del är det en vinter att minnas. Det blir Helena Ekholms sista säsong. Det blir den vinter när Carl-Johan Bergman äntligen fick visa att han tillhör världens bästa, och det blev den säsong när Fredrik Lindström tog steget upp i den yttersta eliten.
Som idrott är skidskytte något av det mest utstuderade man kan tänka sig. Konditionsprovet längdåkning tillsammans med skyttets precisionskrav.
Som tv-underhållning är sporten genial. En mass- eller en jaktstart i skidskytte är som gjord för tv-soffan. Magdalena Forsberg fick oss att inse det.
Den här vintern är värd att minnas, också på den punkten. Sedan TV4 köpt sändningsrättigheterna har tävlingarna hackats sönder och förstörts av reklaminslag.
Tittarna har protesterat, och flytt. När VM inleddes för två veckor sedan tittade 100 000 färre än tidigare år.
Sommarens OS från London blir kanske det sista som kan ses i public service. Vinter-OS i ryska Sotji och sommar-OS i Rio de Janeiro kommer att sändas i MTG:s kanaler.
Det betyder reklamavbrott. Det betyder sändningar som många inte kan se. Och det betyder att OS viktigaste särdrag, det oväntade mötet med sporter vi inte visste att vi gillade, blir mycket mer ovanligt.
Överraskningar hör inte hemma i den kommersiella logiken.
För en dryg månad sedan krävde 23 specialidrottsförbund att Sverige – liksom Finland – använder möjligheten att upprätta en lista över idrottsevenemang som ska kunna följas i gratis-tv.
Det skulle inte rädda oss från reklamavbrotten i skidskyttet. Men det kan rädda något av idrottsfesten.