Ingen julefrid för löneförhandlarna

På onsdag presenterar fack och arbetsgivare sina krav i vinterns avtalsförhandlingar.

Avtalssekreterare, förhandlingschefer och ombudsmän hos fack och arbetsgivare i industrin vet vad de ska göra under de kommande helgerna. På onsdag växlar nämligen parterna bud, igen.

Det betyder att fack och arbetsgivare berättar vilka lönehöjningar och andra förändringar de hoppas på. Förhandlarna har sedan två månader på sig att enas på egen hand. Fungerar det inte kallas industrins medlare in och efter ytterligare en månad, i slutet av mars, löper avtalen för till exempel verkstadsarbetare, ingenjörer och livsmedelsarbetare ut.

Skulle det då fortfarande inte vara klart kan det bli strejk och konflikter.

Samma procedur

Det är bara ett år sedan vi var med om samma procedur. Under 2016 förhandlades över 500 kollektivavtal som berör nästan alla Sveriges löntagare. Eftersom tunga avtal blev ettåriga är det alltså dags igen.

Förutsättningarna liknar de som rådde då. Den internationella ekonomin är osäker, kanske till och med mer osäker är för ett år sedan. Då hade ju varken Brexit eller Trump inträffat.

Den svenska ekonomin går däremot, precis som för ett år sedan, utmärkt. Bristen på kompetent arbetskraft blir bara större, inte minst i välfärden och byggsektorn. Och vad som ska hända med inflation, räntor och växelkurs är det fortfarande ingen som vet.

Krav i repris

På onsdag kommer också de fackliga lönekraven att vara de samma som för ett år sedan, 2,8 procents höjning i ett ettårsavtal. Och arbetsgivarna kommer, precis som för ett år sedan, att hävda att det inte finns några pengar.

Ändå lär det med tiden bli en uppgörelse som båda parter kan leva med. Till skillnad från byråkraterna på centralorganisationen Svenskt Näringsliv vet de riktiga direktörerna att förhandlingar kräver kompromisser.

Den svenska modellen kommer att leverera, som den brukar göra.

Nya faktorer

Samtidigt finns det saker som inte upprepas.

Facken i LO har nu enas om en gemensam plattform, och resultatet är bland annat krav på en låglönesatsning. Kommunals krav på extra löneökningar för undersköterskorna finns nu på pränt.

Egentligen vill förhandlarna också väldigt gärna skriva ett längre avtal den här gången. Det skulle skapa stabilitet, och nästa jul hoppas direktörer, ombudsmän och avtalssekreterare nog få fira med sina familjer, utan att tänka på kommande förhandlingar.

Uppgivna direktörer – ett hot mot
landet