Hatet mot Hillary Clinton påminner om Mona Sahlin
Hatet mot Hillary Clinton är inte nytt. Hon har ifrågasatts i decennier.
Det anmärkningsvärda är att hon trots det hårda motståndet lyckades bli presidentkandidat. När hon slog ut den manliga motkandidaten Bernie Sanders var det onekligen en revansch och ett bevis på den hatade kvinnans styrka.
Bedrog henne
Det är extra sorgligt att hon nu ligger sjukskriven medan hennes man får ta kampanjmötena i Kalifornien. Bill Clinton klarar det säkert galant, han väcker inte samma känslor. Under de åtta år han var USA:s president betedde han sig visserligen som en skit, men trots att det var han som bedrog Hillary var det henne man hatade.
Starka kvinnor kan vara provocerande.
Men som Björn Wiman skriver i Dagens Nyheter: "Hatet mot starka kvinnor övertrumfas bara av hatet mot en svag kvinna."
Trump attackerar
Under hela valkampanjen har den republikanske motståndaren Donald Trump utmålat Hillary Clinton som bräcklig. Han menar att hon "saknar uthållighet" och att hon är "svag och förvirrad".
När Hillary Clinton frågades ut om mejlskandalen sa hon vid något tillfälle att hon fick en kortslutning i hjärnan. Donald Trump var inte sen att utnyttja det.
– Hon fick en kortslutning i hjärnan. Hon har problem. Ärligt talat tror jag inte att hon är helt närvarande, sa han på ett kampanjmöte i New Hampshire i somras.
Grotesk sörja
Nätet svämmas över av påståenden om att Hillary Clinton är dement, har epilepsi och att hon bara har ett år kvar att leva. Det är en grotesk sörja som Trumps kampanjfolk säkert bidrar till. Själv spinner han i varje fall vidare på ryktena:
– Clinton saknar den mentala och fysiska uthålligheten att ta sig an landets motståndare.
Faktum är att Donald Trump är äldre än Hillary Clinton. Han verkar själv vara en vandrande diagnos, men han fortsätter att förminska henne och hennes ganska vanliga åkommor, en lunginflammation, lite problem med sköldkörteln och en pollenallergi.
Vill dominera
Genom att försvaga sin motståndare bygger Donald Trump bilden av sig själv som en machoman. Han anser att en riktig vinnare måste dominera över alla kvinnor och kan han inte ligga med dem får han förminska dem på Twitter:
"Om Hillary Clinton inte kan tillfredsställa sin egen man, vad får henne att tro att hon kan tillfredsställa Amerika?"
Det är överdrivet, som mycket annat i amerikanska valkampanjer. Men någonstans borde vår egen varningsklocka ringa. För hur har vi i Sverige beskrivit Mona Sahlin eller Åsa Romson? Björn Wiman ser samma utveckling i Tyskland där den tidigare så robusta Angela Merkel i takt med åldern blir allt hårdare åtgången. "Angela till Sibirien", skränar högerextremisterna och de etablerade tyska medierna får vittring.
Självklart måste kvinnliga makthavare tåla en granskning, men de får aldrig förminskas för att de är just kvinnor.