Hat mot feminister hot mot demokratin
Fitta. Feministluder. Hora. Jag hoppas att du dör.
Bloggaren My Vingren beskrev i går på Aftonbladet Debatt hur det ser ut en vanlig dag i kommentarsfälten på hennes blogg. Och i mejlkorgen. Och på telefonsvararen.
Alla kvinnor som tar plats i samhällsdebatten och definierar sig som feminister känner igen sig. Hatet, aggressiviteten och hoten om våld. Bombmattan av könsord och våldtäktsfantasier.
Många kvinnor vill inte tala om detta. För att de inte vill framstå som offer. För att de inte vill underblåsa hatet.
Men vi måste prata om det.
Hotar med våldtäkt
Hatet mot feminismen är en utlöpare av det kvinnohat som är en av de starka underströmmarna i vår civilisation. 201 kvinnor i Sverige har på 2000-talet mördats av män i nära relationer, visar Aftonbladets granskning.
Hatet mot feminismen är detta kvinnohat med en ideologisk överbyggnad.
Det är den felande länken mellan alla de som tycker att jämlikhet, öppenhet och tolerans gått för långt. Muslimhatarna som räds Eurabia säger att de vill värna västerländsk demokrati och jämställdhet. I nästa andetag hotar de feminister med våldtäkt om de inte slutar ”gulla med invandrare”.
Skräms till tystnad
Hatet mot feminismen går alltid att ta till i försvaret av en man. Se på debatten om Julian Assange. På nätet görs den våldtäktsmisstänkte Assange till martyr, kvinnorna som vill få sin sak prövad till syndabockar. Som i bästa fall hånas. Som i värsta fall borde tystas och våldtas.
Hatet mot feminismen hänger ihop med motståndet mot öppenhet och jämlikhet, det som föraktfullt brukar kallas ”det politiskt korrekta”. I dag skräms många till tystnad, av rädsla för konsekvenserna att uttala sig positivt om tolerans, mångkultur och jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi kan inte ha det så.
Ingen verkar oroad
”Hur mycket behövs det för att vi ska börja titta lika allvarligt på hat mot feminister som vi ser på rasistiska rörelser som härjar loss på internet?” frågar My Vingren i sin debattartikel.
Det är en befogad fråga.
När det gäller hat från högerextremister och våldsbejakande islamister resonerar polisen och Säpo att en aggressiv och hatisk retorik så småningom kan leda till våld. Därför övervakas dessa grupper noggrant.
När det gäller hat mot feminister verkar ingen speciellt oroad. Polisen bryr
sig inte. Ska vi behöva vänta tills någon av näthatarna går från ord till handling innan något händer?
Hatet mot feminismen är ett demokratiproblem, ett hot mot yttrandefriheten.
Vi måste börja ta det på allvar.