Femårsplanen ska lösa Kinas miljö – tror ledarna
Det är onekligen en historiens ironi. Förr ritade sovjetiska ingenjörer Kinas stålverk. Nu slukar den kinesiska industrin rostiga balkar och stridsvagnar från den forna Sovjetunionen. Skrotet smälts och blir till exportvaror som göder det enorma kinesiska handelsöverskottet.
Planhushållningen i Sovjetunionen havererade. Kommer den att göra det i Kina också?
Miljön blir ett viktigt test. Det har länge varit tal om att använda marknaden mer genom ekonomiska styrmedel. Ändå händer det rätt lite i praktiken.
–?Våra ledare talar mycket om miljöskatter men i praktiken litar de fortfarande mer på planering, säger Ma Zhong vid prestigefyllda Renmin-universitetet. ?
Boktravarna på varje möjlig yta uppfyller alla förväntningar på hur en professors arbetsrum ska se ut.
Ma Zhong talar om alla särintressen som blockerar användningen av miljöskatter. Där finns revirstrider mellan departement, oljebolag som är rädda att förlora inkomster, statligt ägd tung industri som vill ha subventioner. Premiärminister Wen Jiabao oroar sig också för att de fattiga ska drabbas hårdast av stigande priser.
–?Vi vet hur vi kan utforma miljöskatter, säger Ma Zhong. Vi kan klara fördelningspolitiken, se till att de fattiga blir kompenserade för prishöjningarna.
Svårigheterna ligger främst i det politiska systemets förmåga att tänka om.
–?Dagens politiska ledare är alla ingenjörer, påpekar ekonomiprofessorn. De ser samhället som en maskin, där det går att laga varje sak som går fel och därigenom lösa hela problemet.
Kanske är det en förklaring till att regeringen hittills valt en annan väg. Nyligen kom hårda direktiv till de lokala ledarna: Klarar ni inte miljökraven i femårsplanen så blir karriären lidande.
Ett sådant mål är att minska mängden energi per bnp-enhet med 20 procent. Ett annat att svavelutsläppen och vattenföroreningarna ska sjunka med 10 procent.
–?Folkkongressen i mars kommer att pressa premiärministern på hur det går med de målen, säger en annan miljöekonom, Hu Tao.
Jag frågar honom om det räcker med det tuffa budskapet till lokala ledare.
–?Det är verkligen frågan. De administrativa kostnaderna för att minska utsläppen med planer är så höga.
Hu Tao arbetar för ett miljöinstitut nära knutet till miljömyndigheten Sepa. Trots motståndet tror han på en bränsleskatt på bensin och diesel redan nästa år. Hu Tao vill också göra om dagens svavelavgift till en miljöskatt där pengarna går till staten, inte till lokala organ som är nära knutna till industrin.
En sak verkar i alla fall både ekonomer och planingenjörer överens om. Den gamla typen av statliga företag fungerar inte längre. Det blir tydligt till exempel i kraftindustrin, där den mäktiga plankommissionen NDRC fortfarande sätter priset för elen.
Nu sänder Kina delegationer till Sverige för att studera hur man bäst kan driva statliga företag.
Ännu en historiens ironi eftersom Mats Odell är i full fart med att sälja dem.