En kris – för demokratin

Karin Pettersson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”I USA är den verkliga ekonomiska katastrofen att en av sex som vill jobba saknar heltidsanställning”

helskärm

Eurosamarbetet vacklar vid avgrunden. Europas ledare, som hade hoppats att det grekiska räddningspaketet för ett par veckor sedan skulle stabilisera läget, ­bedrog sig. Krisen har nu på allvar nått Spanien och Italien. I går gick ECB in och stödköpte ländernas statspapper. Det ­enda som nu återstår är att hålla­ tummarna för att det ska räcka. Annars vet ingen vad som händer – det finns inte pengar så det räcker till räddningspaket åt jätte­ekonomierna Italien och Spanien.

Får underkänt

På andra sidan Atlanten ser det om möjligt än värre ut. Efter att ha visat att man hellre sätter världsekonomin ur spel än accepterar att miljardärer ska slippa skatteavdrag på sina jetplan, är för­troendet för det politiska systemet kört

i botten. Trots att Obama i elfte timmen gick med på en usel överenskommelse för att få höja skuldtaket, var det för sent. När Standard & Poor’s i helgen sänkte USA:s kreditbetyg var det inte för att de på allvar tror att det finns risk för att ­landet kommer att ställa in sina skuld­betalningar – utan som ett underbetyg åt amerikanska politiker.

Tillväxten är problemet

I USA är den verkliga ekonomiska ­katastrofen att en av sex som vill jobba saknar heltidsanställning. Arbetslös­heten är det problem väljarna i första hand vill att politikerna ägnar sig åt. I går backade New Yorkbörsens Dow Jones-index med 5,5 procent. Raset drevs av oro för lågkonjunktur och minskad ekonomisk aktivitet – motsatsen till de åtstramningar Obama ägnat sommaren åt att ­förhandla fram med den republikanska kongressen. Den växande statsskulden måste åtgärdas, men på kort sikt är det tillväxten som är problemet.

I Europa får medborgarna betala med högre arbetslöshet och sänkta pensioner för det som började som en bankkris och nu hotar hela eurosamarbetet. Kombinationen av en hackande ekonomi och bakbundna och kortsiktiga politiker i USA och Europa riskerar att leda till en ny lågkonjunktur för världsekonomin, i värsta fall en riktigt kraftig sådan.

Obama försökte i går gjuta olja på ­vågorna genom ett tal med försäkringar om att det nu ska bli fokus på jobben. Men utan idé om hur han ska kunna genom­föra sina förslag saknar presidenten trovärdighet.

Ökade klyftor

Om finanskrisen 2008 var en kris för kapitalismen, så är det vi ser nu en politikens kris – kanske rentav demokratins. Klyftan mellan medborgare och folk­valda ökar. Det är en farlig situation.

I diktaturens Kina fortsätter man att satsa i infrastruktur och utbildning ­medan man förundrat ser på hur USA och EU – världens två starkaste ekonomier – systematiskt förstör sina egna framtidsutsikter. Det är ingen vacker syn.