Låt er inte luras av kraftbolagen
Vad har EU:s klimatpolitik med Sveriges nationalälvar att göra?
Kanske en hel del. Det är kris för utsläppshandeln i Europa.
Egentligen är systemet genialt. Demokratiskt valda politiker bestämmer hur mycket klimatpåverkande gaser som företagen får släppa ut. Sedan får bolagen köpa och sälja utsläppsrätter så att åtgärderna blir så billiga som möjligt.
Problemet med dagens system för koldioxid är att regeringarna lyssnat för mycket på arga direktörer. Tyskland är ett exempel. Där klagade kraftbolagen så mycket att Gerhard Schröder körde över sin gröne miljöminister. Industrin fick fler utsläppsrätter än miljödepartmentet ville. Ett av de företag som bråkade mest var Vattenfall, ägt av svenska staten.
I dag erkänner den nya regeringen i Berlin att siffrorna var uppblåsta. Prognoserna överdrev utsläppen med 12 miljoner ton koldioxid.
Marknaden för handeln med utsläppsrätter föll som en sten när ryktena från Berlin började sprida sig. Nu svänger priserna vilt, medan regeringarna ger än det ena, än det andra beskedet om systemets framtid.
Grundfrågan är enkel: hur tuffa ska EU-politikerna vara för att minska utsläppen? Lärdomen av dagens kaos borde vara att lyssna mindre på företagslobbyisterna och mer på de egna miljöexperterna.
Samma sak med energibolagens kampanjer för mer kärnkraft. Hotet om ett förändrat klimat används som argument, trots att det oftast är dyrare att bygga nya reaktorer än att spara el. Regeringschefer som Tony Blair borde tänka en gång till innan de omvänder sig till att bli reaktorkramare. Kanske har nästa offensiv redan börjat. Här och där dyker det upp antydningar i den svenska debatten.
Vattenfall vill leda vatten från de orörda Norrlandsälvarna till de älvar där det redan finns kraftverk. Skelleftekrafts ledning har talat sig varm för nya dammbyggen.
Att äga vattenkraft är redan som att ha ett sedeltryckeri i källaren. Med stigande elpriser snurrar tryckpressarna allt snabbare. Tydligen räcker det inte för kraftbolagen, som ser ännu större vinster framför sig.
Dagens juridiska skydd räcker inte. De fyra, orörda, nationalälvarna är unika inom EU, en enorm tillgång för turism och biologisk mångfald. Ändå kan skyddet avskaffas genom ett enda riksdagsbeslut. Vattenfalls utspel om överledning av vatten visar att även dagens lagstiftning går att tolka på olika sätt.
Tyvärr deltar alltför många socialdemokratiska lokalpolitiker i kraftbolagens lobbykampanjer. Kommunalråden borde istället fundera på hur många jobb som export av elsnål teknik kan skapa.
Det Kina och Indien framför allt vill ha är energieffektiva produkter som kan minska behovet av nya kraftverk. Där finns framtiden för svensk industri, inte i att skövla Sveriges naturtillgångar.
EU:s ambitioner att minska koldioxidutsläppen kommer att användas som argument för att bygga ut älvarna. De är en förnybar resurs som hela Europa borde dra nytta av, lär det heta. Men lärdomen av klimatpolitiken och kaoset med utsläppsrätterna är en annan.
Bli inte lurad av kraftbolagens kampanjer.