Regeringen i Burma måste stoppa våldet
Bilderna från flyktinglägren vid Cox´s Bazar i Bangladesh är svåra att ta in. Det är berättelserna från människorna också. Det handlar om barn vars föräldrar är döda, om unga män som systematiskt avrättats och om kvinnor som har utsatts för våldtäkt.
Flyktingkatastrofen vid Burmas gräns mot Bangladesh är långt ifrån över, trots att de stora rubrikerna nu handlar om händelser på andra håll. Situationen i lägren är kritisk. Flyktingarna strömmar fortfarande till, och ingen kan svara på hur katastrofen ska avbrytas.
Vi borde kanske inte vara förvånade.
Apartheid
Behandlingen av folkgruppen rohingya i den burmesiska delstaten Rakhine kan bara beskrivas som apartheid. Det skriver Amnesty International som i flera år bevakat utvecklingen.
Myndigheterna har under årtionden sanktionerat diskriminering, segregation och förtryck. Rohingyerna har förnekats sjukvård, utbildning och medborgarskap.
– Det här uppvisar alla tecken på det vi definierar som brott mot mänskligheten, sa utrikesminister Margot Wallström till SVT när hon nyligen besökte Cox´s Bazar.
Mot den bakgrunden kommer de senaste månadernas utbrott av extremt våld, som tvingat mer än en halv miljon människor på flykt, knappast som en överraskning. Inte den humanitära katastrofen det skapat heller.
Allt saknas
Bangladesh har nu ett akut behov av resurser för att hjälpa flyktingarna. Enligt Röda Korset lever människor bokstavligen i gyttjan, utan tillgång till det mest grundläggande. Det finns inte rent vatten, inte tillräckligt med mat, inte sjukvård och inte säkra latriner.
Hjälpinsatser i flyktinglägren kan på sin höjd dämpa lidandet. Lösningen är att våldet på andra sidan gränsen, i Burma, stoppas. Människorna måste få återvända och deras medborgerliga rättigheter erkännas.
I går träffade Margot Wallström Burmas valda ledare, fredspristagaren Aung San Suu Kyi i huvudstaden Naypyidaw. Ett uppriktigt möte, om vi ska tro den svenska utrikesministern.
– De måste hantera den här situationen, sa hon.
Visar förståelse
Å andra sidan tycks Wallström känna en viss förståelse för San Suu Kyis situation. Hon har ju militären, som fram till för några år sedan styrt Burma med järnhand, att ta hänsyn till. Dessutom finns det ett “folkligt motstånd” som är lite svårt att ta hand om.
Det duger faktiskt inte. Det som pågår i Rakhine är ett pågående brott mot internationell lag. Människor dör och barn blir föräldralösa.
I den situationen finns faktiskt inget utrymme för förståelse. Övergreppen måste upphöra. Regeringen i Naypyidaw måste tvingas ta sitt ansvar.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.