Go'kväll är ett vänligt middagssällskap
Publicerad 2016-12-12
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Go'kväll har varit mitt favoritprogram i många år. När jag berättar det för mina vänner skrattar de åt mig och säger att jag måste vara minst 20 år äldre.
Det kanske är så, eller så har Go'kväll lyckats med att göra riktigt bra TV. Programmet är behagligt, vänligt utan att vara för mesigt.
Visst, det finns en del larviga inslag som till exempel när en kändis ska agera middagsvärd och hypotetiskt bjuda in gäster till en önskemiddag. Men i övrigt har det här programmet till skillnad från många andra faktiskt lyckats med att leverera ett brett innehåll. Man kan relatera till ämnen som tas upp, som när kattexperten Susanna med sin bredaste skånska ger oss kattägare goda råd om hur man behandlar sitt husdjur med störst kärlek och omsorg.
Man lär sig ofta något nytt just för att det inte är ett smalt program som riktar sig till en specifik målgrupp. Ibland åker en reporter till Blekinge och gör inslag om mat, en annan gång får man möta en författare som man aldrig hört talas om.
På fredagar är det lite festligt då bubblar det i champagneglasen medan Fransesca Quartey och C-G Karlsson tipsar om böcker och tv-serier.
Bäst av allt är möjligtvis "Gör om mig" på torsdagar. Då har programmet valt ut en stackare som inte kan klä sig och som stylisterna får gör om. Och de gör det med värdighet. Utan pekpinnar och klander tar de fram personens bättre jag med hjälp av rätt skor och ett fint läppstift.
Ibland önskar jag att fler kvinnor med Mellanösternutseende sökte till "Gör om mig" så man själv kunde få ett gäng goda råd. Inte minst när det gäller frisyrer och förslag på vad man kan göra med sitt bångstyriga svarta hår som inte är rakt och tunt.
Fast oftast gör det ingenting, jag menar när Olle, 74 år, säger att han till vardags mest använder "jeans, tröja och gympaskor" så känner i alla fall jag igen mig.
En annan gång var det en mamma med i programmet vars barn precis hade avslutat en cancerbehandling. Under de åren som mamman tillbringade dag och natt på sjukhuset hos sin dotter prioriterade hon bort sig själv. Hon hade inte gått till frisören, inte köpt kläder och nu när hon satt där i TV studion såg hon så vilsen ut och sa att hon knappt mindes hur man använder en hårborste. När hon blev ompysslad av vänliga händer och mjuka röster kunde vi TV-tittare följa kvinnans omvandling.
Världen är full av ondska och lidande, och det är vårt ansvar som människor att engagera oss för att hjälpa andra. Men för att bevara vår mänsklighet behöver vi också lite värme. Som i Go'kväll.