Du bör ta från de rika och ge till de fattiga
Skillnaden mellan rika och fattiga ökar och i den klyftan fortsatte högerradikala rörelser växa 2016.
Det saknas pengar överallt – hemtjänsten, anhörigvården, förlossningsvården, skolorna, fritidsgårdarna, sjukhusen, polisen, försvaret, bostäder, pensioner – men ingen vill betala.
Det är alltid någon annan som ska betala.
Men någon annan betalar inte.
Tvärtom berikar sig de rika alltmer. De tio bäst betalda direktörerna fick en löneökning på 26 procent under 2015 jämfört med 2014, avslöjade SvD Näringsliv.
Så mycket fick inte du.
Så mycket fick inte jag.
Och Veckans Affärer berättade att Sverige fick 22 nya miljardärer i år – sammanlagt 178 stycken som tillsammans äger 2 076 miljarder kronor. En svårfattbar siffra. Sveriges statsbudget är på 890 miljarder kronor.
Kapital finns således i bulk men fördelningen är skev, snart lika skev som i USA.
– Människor måste skapa jobb, och de här miljardärerna kan göra det, sa Nobelpristagaren Bob Dylan i sin senaste stora intervju, 2015.
– Vi ser det inte hända. Vi ser brottslighet och problemområden explodera med människor som inget har att göra, som börjar med alkohol och droger. De kunde alla få jobb skapade av de här heta miljardärerna. Jag säger inte att de måste – jag talar inte om kommunism – men vad gör de med sina pengar? Använder de dem på ett hedervärt vis? undrade Dylan.
Svaret som blåste i vinden var ”nej”. Ett drygt år senare kunde den högerradikala Donald Trump bli president genom att utnyttja den bitterhet och det hat som enorma klassklyftor bidragit till.
Men den store poeten Dylan begär för mycket av miljardärerna. Kapitalisters uppgift är bara att tänka på maximal vinst till aktieägarna.
Därför behövs politik.
Därför behövs du.
I Sverige hade endast Socialdemokraterna kunnat hejda att inkomstskillnaderna ökat mer i Sverige än i något annat OECD-land de senaste 30 åren. Vem skulle annars ha gjort det? Arbetarrörelsens andra fundament, LO, har hajat grejen:
– Även vi har drivit med tidens vindar, till och med när vindarna blåst högerut. Över hela Europa har partier till vänster gjort sig skyldiga till att klyftor har ökat, säger ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i reklamfilmen ”Jämlikhet”.
Samtidigt var det svårt att simma mot strömmen i en tid då alla itutades att man ska vara sin egen lyckas smed, klara sig själv och konsumera mera. Först när övre arbetarklass och lägre medelklass – som upplever sig ha en position att förlora på invandring och feminism – börjat lägga sina röstar på rasistiska nationalister blir högervindens konsekvenser tydliga.
Nu då?
Först när de blir sjuka eller arbetslösa inser de att de röstat bort de trygghetssystem som brukade vara främst i världen.
Problemet är vi i den korttänkta medelklassen. Om Socialdemokraterna vill slopa ränteavdrag eller gå till val på halverade jobbskatteavdrag är risken påtaglig att vi väljer välfärdsfientliga skattesänkarpartier istället.
Nä, inte exakt jag. Jag gillar inte heller skatt, jag betalar så lite jag kan liksom alla andra, men många av mina egocentriska villa- och bostadsrättskamrater avskyr skatt, ja tammetusan de hatar skatt, som om skatt vore stöld och inte försäkring.
Först när de blir sjuka eller arbetslösa inser de att de röstat bort de trygghetssystem som brukade vara främst i världen. 140 miljarder försvann bara under förra regeringen.
Statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson borde repa mod och föreslå reformer finansierade av skatter på stora arv, stora förmögenheter, stora företag och stora fastigheter. I dag är bara Vänsterpartiet där.
Och därpå bör de pedagogiskt, som för barn, förklara för medelklassen att även den måste bidra med några hundringar i månaden för att fylla välfärdshålen hos stat, kommuner och landsting. För allas trevnad.
Kanske Löfven kan ordna en filmvisning av Robin Hood – folkhjälten som tar från de rika och ger till de fattiga. Det borde göra susen. Den här satsa på dig själv-eran har bara fungerat för de rika, inte för de fattiga.
Gott nytt år, kamrater.