Med kvinnokroppen som politiskt slagfält

PROVIDENCE, USA. – Det känns som att vakna upp i ett dåligt avsnitt av ”Mad men”, säger Cecile Richards.

Hon och ett tusental progressiva nätaktivister har samlats i Providence, ett par timmar norr om New York. Det är en brokig skara av bloggare, välklädda kandidater till senaten, gråhåriga 68-veteraner, och ­Occupy-organisatörer.

Och kvinnorörelsen, så klart.

Cecile Richards är ordförande för organisationen Planned ­Parenthood, som genom sina 800 hälsocenter förser kvinnor över hela USA med sjukvård. En av fem amerikanska kvinnor har någon gång anlitat dem. Störst roll spelar de för fattiga kvinnor utan sjukförsäkring. De gör mammografier, tar prover för livmoderhalscancer och skriver ut preventivmedel.

Och så utför de aborter.

Det amerikanska valet handlar på ytan om en enda sak – jobben och ekonomin.

Men även andra saker står på spel. Kvinnokroppen, till ­exempel.

Den radikala högern i USA har de senaste åren allt mer aggressivt börjat attackera kvinnors rättigheter. Lagstiftning som ger befruktade ägg mänskliga rättigheter och därmed likställer abort med mord har med nöd och näppe röstats ner i flera delstater. Likaså förslag om att varje kvinna som vill genomföra abort måste genomgå ett plågsamt vaginalt ultraljud.

Den ideologiska striden om kvinnors kroppar är inte ny i USA. 1973 beslutade Högsta domstolen i det klassiska fallet Roe vs Wade att abort är en grundlagsskyddad rättighet. Delstater får inte förbjuda abort. Det är därför republikanerna måste ta omvägar via vaginala ultraljud och skrämseltaktik.

Frågan är nu hur länge den ­rättigheten kommer finnas kvar. Högsta domstolen är i dag den mest högerradikala på länge, och hur de skulle agera om de fick ompröva Roe vs Wade är osäkert. En sak är klar: Vinner Mitt Romney presidentvalet i höst, kommer han att utse ­domare som vill göra det möjlig för delstater att förbjuda abort.

Obama har haft ett stadigt övertag över Romney bland kvinnliga väljare. I takt med att arbetslöshetssiffrorna har ­blivit sämre, har det försvunnit.

”Kvinnor kan helt enkelt inte tro att det här håller på att hända, inte nu, 2012”, säger Elizabeth Warren, en av det progressiva USA:s stjärnor, och senatorskandidat från Massachussetts.

I våras slutade en av Planned Parenthoods finansiärer att ge pengar till organisationen efter politiska påtryckningar från högern. En storm av protester från just de aktivister som nu flockas i Providence gjorde att de fick backa från beslutet.

Jag ser mig omkring i lokalen. Finniga ungdomar, grånade tanter och fackliga ombudsmän.

Nu hänger det på dom att se till att USA inte vaknar upp i en skruvad version av 1960-talet dagen efter presidentvalet.

Följ ämnen i artikeln