Det är skillnad på folk och folk
Vem smiter undan, och vem tar ansvar? Svaret ett samhälle ger sig självt på de frågorna är grundläggande. De formar en hel berättelse om vem som deltar och vem som är fripassagerare.
Dagens Industri skrev i går om hur riskkapitalister kommer undan med att bara betala kapitalskatt för sina bonusliknande miljardinkomster. 25 procent i skatt på en vinstbonus runt 100 miljoner. Samtidigt måste en vanlig anställd betala nästan hälften i skatt om hon råkar få en bonus på 10 000 kronor.
Det är skillnad på folk och folk.
I förra veckan avslöjades att Sandviks sparkade vd Lars Pettersson fick ett avskedspaket värt 77 miljoner. Det var 10 miljoner mer än han hade rätt till enligt sitt anställningskontrakt.
Handelsbankens förre vd Arne Mårtensson fick förutom en pension värd minst 8 miljoner om året 10 miljoner i särskild avgångsgåva. Risk-
kapitalisterna föredrar att bli mångmiljonärer i det tysta men principen verkar vara densamma – alltid mer, aldrig nog.
Andreas Cervenka jämförde i SvD styrelsernas frikostighet mot avgående vd:ar med de barska ropen från Svenskt Näringsliv om att vanligt folks löner minsann inte kan rusa i väg hur som helst. Facken måste ta ansvar för svensk ekonomi, brummar man. Vanligt folk måste väl begripa att de inte kan ha löner som bara drar i väg! Och det har vanligt folk också begripit – till skillnad från näringslivseliten. Sedan 1985 har reallönerna för arbetare stigit med 43 procent. Motsvarande ökning av BNP är drygt 70.
Bonusutbetalningar i förlustföretag, riskfria optionsprogram, fallskärmar till vd:ar som själva har sagt upp sig och omotiverade lönehöjningar. Det har blivit till ett mer eller mindre konstant bakgrundsbrus. Uppenbarligen finns det en värld där allt detta är fullständigt logiskt.
Fullständigt logiskt. Och fullständigt vansinnigt.