EU måste stödja ryska folkrörelser

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag älskar Ryssland. Alla omtänksamma och roliga människor som jag mött på resor och språklektioner. Bulat Okudzjavas och Vladimir Vysotskijs sånger. S:t Petersburgs broar och Moskvas kupoler.

Kanske är det därför som de torra nyhetstelegrammen berör mig så mycket. Historien om Larisa Arap till exempel, som myndigheterna spärrade in på ett mentalsjukhus ­sedan hon kritiserat psykvården. När Larisa till slut släpptes ut hade hon fortfarande ­modet att berätta om tvångsmedicinering och misshandel.

Ännu en mörk bild från Putins Ryssland att lägga till så många andra. Morden på journalisten Anna Politkovskaja och regimkritikern Alexander Litvinenko. Alla ideella ­föreningar som tvingas sluta med sin verksamhet efter dumans drakoniska lag om re­gistrering.

EU:s kritik av övergreppen i Tjetjenien och bristande mediefrihet har inte haft mer effekt än en viskning i Sibirien eftersom de stora länderna samtidigt tävlat om att bli bästa kompis med makten i Kreml.

Kanske gick Putin för långt när han i somras vägrade lämna ut den man som misstänks ha förgiftat Litvinenko. Britterna fick stöd av hela EU i kritiken av Moskva och den nye utrikesministern David Miliband vill se en gemensam politik gentemot Kreml.

Hur ska den se ut? Jag hittar få skarpa analyser om hur EU ska stödja de demokratiska krafterna i Ryssland. Trots att allvarsamma utrikesministrar diskuterade relationerna med Moskva på sitt senaste möte i Bryssel.

Inflytelserika Centre for European reform ger närmast upp hoppet. Europeiska unionen måste ”sluta låtsas att den på något sätt kan omvända Ryssland till pluralism och ­liberalism”, skriver Katinka Barysch i Russia, realism and EU unity. Det är lika bra att lägga talet om gemensamma värden åt sidan och koncentrera sig på handel, energipolitik och frågor som Kosovo, menar hon.

Jag hoppas verkligen att den svenska rege­ringen tänker annorlunda. Övergreppen på de mänskliga rättigheterna räcker som motiv för en tuff linje mot Moskva. Det är orimligt att bygga ut frihandeln så länge som Putin stänger tv-kanaler och ser mellan fingrarna på politiska mord.

Om realpolitikerna behöver fler skäl så är det inte så svårt att finna dem. Ryssland är en råvaruberoende ekonomi där korrupta eliter tävlar om miljardvinsterna. Det brukar vara ett recept för våldsamma inre strider. Hittills har Putin hållt ordning på de olika fraktionerna, men när han avgår nästa år kan maktkamperna bli förödande.

Den rika världen predikar demokrati och kamp mot korruptionen för u-länder med liknande problem.

Det är svårare att pressa en stat som har kärnvapen och vetorätt i FN, men grundsynen borde vara den samma. Gott styrelseskick och långsiktig stabilitet hör ihop, även i Ryssland.

Regeringen måste ompröva sitt beslut att ta bort bidragen till folkrörelsernas Rysslands­arbete. Sverige borde dessutom föreslå ett ­rejält EU-program för demokratistöd och ­villkora ett nytt samarbetsavtal med respekt för mediefriheten och föreningsfriheten.

Mats Engström