En kompromiss i elfte timmen
Ingen önskar en konflikt. En strejk har sällan några verkliga vinnare, och ingen vet det bättre än de anställda. Det är därför fackförbundet Handels och arbetsgivarna i Svensk Handel i går kväll trots allt kunde skriva ett avtal.
Det skedde i sista stund. Som Handels ordförande Lars-Anders Häggström konstaterade, när avtalet skrevs under fattades bara fem och en halv timme till en konflikt som hade kunnat bli en av de svåraste på många, många år.
”Väldigt nöjd”
Det finns ett manus för situationer som den här. De fackliga representanterna berättar hur glada de är:
”Vi har tecknat ett avtal och är väldigt nöjda med det”, sa Häggström i går.
Arbetsgivarrepresentanterna tar på sig en bekymrad min och säger att det blir dyrt samtidigt som de säger att de försvarat arbetsfreden:
”Det är högt”, sa Dag Klackenberg från Svensk Handel.
Får löneökning
Avtalet löper på 12 månader och innebär att de butiksanställda får en löneökning på 710 kronor i månaden. De anställda på lagren får lite mindre, 665 kronor.
Det är lägre än de fackliga kraven, men ingen dålig uppgörelse.
Samtidigt har fackförbundet Handels fått betala. Ingångslönerna höjs inte lika mycket som slutlönerna. I en bransch med handelns personalomsättning spar det mycket pengar åt arbetsgivarna. Dessutom förlängs tiden för provanställningar, och en yrkespraktik ska införas.
Facket kan säga att de försvarat lönerna. Arbetsgivarna att nivån trots allt är den rätta.
Avtalet är en kompromiss. Precis som de flesta uppgörelser.
Frågan är varför det behövde gå så långt? När Svenskt Näringslivs Urban Bäckström
i veckan stridslystet påstod att konflikthotet var ”iscensatt av Handels och med ett bifall från flera LO-förbund” gjorde han det – som ofta – lätt för sig.
Arbetsgivarnas samordning och krav på ett fast ”märke” har i praktiken gjort förhandlingar omöjliga. Svenskt Näringsliv är den kanske viktigaste orsaken till att uppgörelsen kom först i går kväll.
Måste lyssna bättre
Om arbetsgivarna vill undvika liknande situationer i framtiden måste de nog lyssna bättre till de fackliga kraven på rättvisa och jämställdhet. Gör man bara det är svensk fackföreningsrörelse beredd att visa ansvar.
Det har visat sig förut, och det visar sig igen.