Disken blir billig men Ramón får betala priset

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ramón jobbar som diskplockare på en Stockholmskrog. Han har varit i Sverige i fyra år och bor med familjen i en förort. Han tjänar 75 kronor i timmen. Skulle han upptäckas av polisen riskerar han och familjen utvisning till Chile. När polisen kommer gäller det att inte gripas av panik.

– Antingen stannar man kvar och jobbar vidare eller så kastar man av sig förklädet, sätter sig i ett hörn och spelar kroggäst. Efteråt blir man alltid dålig i magen, säger Ramón.

Historien om Ramón berättas i Hotell- och restauranganställdas tidning Hotellrevyn.

Ramón är en av allt fler illegala och papperslösa arbetare på den svenska arbetsmarknaden. Hans arbetskraft hyrs ut till krogen av ett bemanningsföretag. Underbetald och utan rättigheter är han den perfekte arbetaren. Ramón kan varken klaga eller ställa krav.

Facket kräver att något görs för att komma till rätta med fusket och utnyttjandet av människors rättslöshet. I restaurangbranschen har situationen blivit värre det senaste året. Numera är det tillåtet att låta inhyrd personal sköta servering och andra uppgifter.

Om polisen lyckas bevisa brott faller ansvaret för svarta löner och illegal arbetskraft på bemanningsföretaget. Krögaren förlorar inte sitt serveringstillstånd. Men restaurangbranschen är inte den enda bransch där uthyrning av personal bidragit till att luckra upp reglerna på arbetsmarknaden.

I september i år dömdes några av de ansvariga i ett städföretag för bland annat bokföringsbrott och oredlighet mot borgenär. Flera av företagets 300 anställda hade inte fått sina löner.

Bland kunderna fanns både kommuner och det största svenska fackförbundet, Kommunal. Kanske är det lättare att se mellan fingrarna när verksamheten sköts av inhyrd personal.

När fackförbundet Byggnads i Helsingborg ifrågasatte uthyrningen av polska och baltiska byggnadsarbetare väckte det mycket rabalder. Bland annat förklarade en tjänsteman hos diskrimineringsombudsmannen, DO, att man skulle ”tala facket till rätta”. Tjänstemannen hade inte ens frågat efter fackets åsikt.

Byggnads i Helsingborg funderar fortfarande på om man ska anmäla uttalandet till JO.

För facket handlar det om att komma åt en metod för att gå runt reglerna på arbetsmarknaden. De polska och baltiska byggnadsarbetarna får jobba för en bråkdel av lönen i svenska kollektivavtal. Deras affärskontakter i Sverige går helt och hållet genom förmedlingsfirman. I många avseenden är de lika rättslösa som de illegala arbetarna på Stockholms krogar.

Restauranger, städföretag och byggen är exempel på arbetsplatser där det förekommer fusk med både skatteregler och illegal arbetskraft. Det är också branscher där seriösa företag och kunder kan gömma sig bakom entreprenadkontrakt och inhyrning av personal. För kunden blir det billigt, men samtidigt slås seriösa företag ut. Det högsta priset betalar dock Ramón och andra som saknar skydd på arbetsmarknaden.

Ingvar Persson