Sök strid och byt ministrar, Löfven
29 januari 2016
S-kris
Socialdemokraterna befinner sig i en kris som måste lösas. Risken är stor att uppgiftens omfattning kommer att resultera i att inget görs över huvud taget.
Och så kommer försvagningen fortsätta. Socialdemokraterna har mött utmaningar med politik förut. På 30-talet, exempelvis. Då lanserade S-regeringen en kraftigt expansiv ekonomisk politik för att pressa ner arbetslösheten. Dåtidens S-ledare, Per-Albin Hansson och Ernst Wigforss visste också att de behövde göra upp med andra partier, och att läget politiskt var mycket skört.
Lägg om strategin
Taktiken blev att fokusera på det man tyckte var viktigast, och lägga alla andra frågor åt sidan. Hänsyn togs till de politiska motståndarna och andra konfliktytor eliminerades. ”Ska man våga sig på ett stort program för offentliga arbeten (…) får budgeten i övrigt göras bombfast mot kris och panik”, skriver Wigforss i sin biografi. Det går att överföra den logiken till i dag. De flesta inser nog att en starkt växande befolkning kräver kraftfulla investeringar. Hittills har Löfvens fokus varit jobben. Nu måste han lägga om sin strategi.
Ta fram ett riktigt paket
Svensk ekonomi är urstark. Samtidigt lämnade Reinfeldt efter sig en stor investeringsskuld i bostäder, utbildning och välfärd. Nu kombineras detta med ett stort integrationsåtagande. Regeringen bör ta fram ett riktigt paket för att klara utbildning, bostäder, socialtjänst och välfärd de närmaste
5–10 åren. Människor begriper att uppgiften blivit större, det måste regeringen visa att de också gör. Det handlar inte om att gå till ”vänster” – utan om att visa att man förstår digniteten på vad som behöver göras. Wigforss råd om att söka rätt strid är klokt. Andra potentiella konfliktfrågor, som vinster i välfärden, bör regeringen göra en poäng av att lägga åt sidan.
Klarar inte av sina jobb
Utifrån denna nya inriktning bör en större regeringsombildning göras. Det finns ingen anledning att byta ut folk för sakens skull, samtidigt är det uppenbart att dagens uppsättning ministrar inte klarar jobbet. Med ett nytt fokus, ambitionsnivå och lag bör Löfven i första hand förhandla med andra partier. I dessa samtal måste han formulera en smärtgräns: hit men inte längre. Är den vägen inte möjlig, måste Löfven ta konflikt och i förlängningen vara beredd att kalla till extra val. Wigforss beskriver sin egen inställning så här: ”Det var (…) en övertygelse om att vad man hade för händer var något väsentligt; värt att både slåss och stupa för.” Precis där måste nystarten börja.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.