Regeringens vargfrossa fortsätter
Publicerad 2012-04-03
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Lars-Erik Liljelund är den senaste i raden av rovdjursutredare. I dag har han överlämnat sina förslag till miljöminister Lena Ek.
Miljöministern har säkert hoppats mycket på förslagen. Hon kan behöva all hjälp hon kan få. Den politik Ek fick ärva av sin föregångare – Andreas Carlgren – ser nämligen ut som ett haveri, oavsett från vilket håll vi betraktar den.
EU-kommissionen har tagit kommandot över den svenska vargpolitiken. Jägare och bönder är arga, djurskyddsorganisationerna är missnöjda och Naturvårdsverket klarar inte av att genomföra någon utplantering av vargvalpar i år.
Skulle bringa ordning
Officiellt är orsaken snöbrist. I verkligheten har nog våren i vargreviren kommit lägligt. Det är nämligen långt i från säkert att myndigheterna kunnat få de tillstånd som krävs för att plantera ut djurparksvalparna.
Det är som det brukar när det gäller rovdjur och politik, krångel och misslyckanden.
Dessutom är renägarna arga. De tycker att rovdjuren äter upp alldeles för många av deras djur, och då är ändå vargen bandlyst i norra Sverige.
När hon tillträdde lovade Lena Ek att hon skulle bringa ordning i röran. Hittills har det inte gått så bra.
Nu skulle alltså Lars-Erik Liljelund lösa ut knutarna. Och som den ärrade utredningsveteran han är levererade han. Liljelund vill inte att politiker ska diskutera precis hur många rovdjur vi ska ha. Ändå vill han, precis som för ett år sedan, att vargstammen ska få öka till ungefär 450 individer. Det är kanske 150 vargar fler än vi har i dag.
Liljelund tycker dock inte att det är bråttom. Målet behöver inte vara uppnått ännu på tio år. Under tiden ska den genetiska variationen öka och vargarna övertalas att bosätta sig längre söderut.
Dessutom ska det jagas varg, fast inte på licens utan som en del av förvaltningsplanerna. Det ska få tyst på kritiken från Bryssel.
Misslyckades i grunden
Lite till alla, med andra ord. Ett mål på något fler vargar än i dag, men en plan som sträcker sig långt in i framtiden. Lite jakt, lite bättre ersättning och fler insatser för att få in nytt blod i den svenska vargstammen.
På det hela taget den politik Andreas Carlgren misslyckades med att genomföra, om än i uppsnyggad förpackning.
Den gången misslyckades det i grunden, till stor del på grund av brist på politisk känsla.
Nu är det Lena Eks tur att försöka. För vargarnas skull får vi hoppas att hon lyckas bättre.