Soldatens uppgift: hjälpa våldtäktsoffer

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En bosnisk kvinna berättar om sina minnen från kriget: ”De tyckte om att straffa oss. De brukade fråga kvinnor om de hade några manliga släktingar i staden. Jag såg dem fråga en kvinna det. De hämtade hennes 14-åriga son och tvingade honom att våldta henne [...] De våldtog mig, mamman och hennes dotter på samma gång. Ibland var du tvungen att acceptera tio män, ibland tre. Jag kände att jag ville dö.”

(Center for Reproductive Law and Policy, 1996)

Statistiken från UNFPA, FN:s befolkningsfond, är förfärlig att läsa.

Mellan 23 200 och 45 600 kosovoalbanska kvinnor beräknas ha våldtagits mellan augusti 1998 och augusti 1999, då konflikten med Serbien var som värst.

2 000 kvinnor sökte vård för sexuellt våld under rebelloffensiven mot Brazzaville i Kongo 1998. FN räknar med att nära 5 000 kvinnor våldtogs under denna enda våldsvåg.

Läkare utan gränser vårdade nära 500 våldtäktsoffer i Darfur mellan oktober 2004 och februari 2005. Våldtäkterna fortsätter. Kvinnorna som våldtas är långt fler än de som får vård.

Resolution 1325 antogs av FN år 2000. Den har som övergripande mål att öka kvinnors makt och deltagande i arbetet med att förebygga, hantera och lösa konflikter. Resolutionen är nödvändig i en värld där systematiskt sexuellt våld mot kvinnor och barn används för att trasa samman hela folks självkänsla och livslust. Våldtäktssoldaterna ska riva upp sår som aldrig läker.

I Sverige tas arbetet med resolution 1325 på allvar. I projektet ”Genderforce” möts Försvarsmakten, Räddningsverket, Polisen, Officersförbundet, Lottorna och Kvinna till kvinna för att förverkliga resolutionen.

Att det tidigare så grabbiga försvaret börjar jobba med jämställdhet och hbt-frågor, reflekterar över sin värdegrund, är en framgång. Sexism har aldrig räddat några människor, bara förvärrat konflikter. Officerare som köper sex på utlandsuppdrag utnyttjar lokalbefolkningen i stället för att skydda den.

Försvarets arbete med värdegrunden beskrivs ibland som tjafs. Kritikerna stärks av att Konkurrensverket utreder hur, eller om, försvaret upphandlade ett värdegrundsprojekt värt 100 miljoner kronor.

I Dagens Nyheter (6/11) avfärdar forskarna Mats Alvesson och Karl Ydén försvarets genusforskning, värdegrundsundersökning och medverkan vid pridefestivaler: ”Mycket resurser läggs på att förbättra försvarets image med olika verksamheter med diskutabel relevans för kärnverksamheten.”

De anser att ”vår tids allmänna inriktning mot en tjusig fasad (’Tomhetens triumf’) närmast parodieras i Försvarsmakten.”

Alvesson och Ydén får svar på tal av officeren Krister Fahlstedt. ”Jag brukar säga att det finns ett rakt samband mellan vardagsbeteenden och vår effektivitet i internationella insatser. Vi blir inte bättre i Afghanistan, Tchad eller Kosovo än vad vi förmår att vara mot varandra i det egna fikarummet”, bloggar han.

Ett värdegrundsarbete som lär svenska soldater att möta massvåldtagna kvinnor är så långt från ”tomhetens triumf” man kan komma.