Terrorismen slår mot vårt innersta

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Skräcken i Alfred Hitchcocks ”Fåglarna” bygger på att filmen visar vad fåglar skulle kunna göra – men inte gör. Vanliga fåglar skulle kunna attackera vem som helst när som helst, men det gör det inte. Hitchcock appellerar till våra innersta fasor: hur skulle det vara om världen inte höll tillbaka sin inneboende förmåga till meningslös död?

Terrorismen spelar på samma skräck.

Vanliga människor skulle kunna spränga sig mitt i julruschen en lördag mitt på Drottninggatan i Stockholm.

Men det gör de inte. När det nu har hänt appellerar det till våra innersta fasor: hur skulle det vara om människan inte höll tillbaka sin inneboende förmåga till meningslös död?

Dådet i Stockholm i lördags blev en brutal påminnelse om hur mycket skada en ensam individ skulle kunna åsamka oskyldiga. Säpo gör bedömningen att det rör sig om ett terroristbrott. Avskyvärt. Oacceptabelt. Och hur kan det få hända i Sverige?

Vem är han? ”Terroristen från Tranås.” Vi vet inte. Islamistiskt motiverad terror tillhör dessutom en försvinnande liten andel, 0,2 procent, av den terror som drabbar EU enligt ”The European Union Terrorism and Situation Trend Report 2010”.

Och inte ens om terrorister i allmänhet vet vi särskilt mycket. Varje gång forskningen försökt skapa en profil av en genomsnittlig terrorist, har det visat sig lika svårt som att skapa en profil av en genomsnittlig ”normal person”.

Omöjligt. De är som många människor, förutom att de av någon anledning inte alls är det. Studier gjorda på medlemmar av IRA samt Baader Meinhof-ligan, fann väldigt få tecken på psykopati.

Inom psykologin säger man ibland att det enda problem som inte kan lösas, är problemet när någon vägrar lösningar. Terroristen definieras av att hon eller han hellre tar med sig så mycket som möjligt av världen upp i död, än söker en lösning på vad det än är som har skapat mörkret hon handlar ur. Och oavsett vilket mörker man kommer ur, tror på, eller ens inbillar sig, finns det ingen lösning i världen som inte bygger på att man måste leva efter de värderingar om respekt som man kräver av andra. Det är just den lösningen som samhället nu måste stå upp för.

Allt annat är att acceptera terrorismen.

Och det kan vi inte göra.