Våldet hotar demokratin

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Man måste inte gilla varenda politiker, inte ens en enda. Man kan tycka att de beslutar fel, att de bestämmer för lite eller för mycket. Men den representativa demokratin går ut på att några personer väljs av många för att fatta beslut som är bäst för de flesta. Om man gillar demokrati, måste man respektera politiker.

Majoriteten har drabbats

Nästan tre av fyra riksdagsledamöter säger att de har blivit utsatta för trakasserier, hot eller våld, därför att de är förtroendevalda. Bland kommun- och landstingspolitiker svarar nästan var tredje ja på samma fråga.

Mordet på Anna Lindh. Skotten mot Malmöpolitikern Ilmar Reepalus hus. De utsattes inte för att de var människorna Anna och Ilmar, utan för att de hade tagit uppdraget att vara politiker. De bad om respekt för det, men mötte våld.

Beredskapen för brott mot politiker duger inte. Varken partierna, kommunerna, landstingen, riksdagen eller rättsväsendet tar sitt ansvar – det faller mellan stolarna.

Ansvariga organisationer och myndigheter ska ha minst en kontaktperson som jobbar med hot mot förtroendevalda – allt från förebyggande arbete till uppföljning. Det kräver den statliga utredningen ”Jakten på makten”. Den har letts av socialdemokraten Berit Högman, som själv dödshotades när hon var landstingsråd.

”Samordna insatserna bättre”, kräver utredningen. När en förtroendevald blir hotad ska hon eller han möta ett batteri av åtgärder: information, kuratorisk hjälp, kontakter.

Hot eller våld mot tjänstemän bedöms allvarligare än andra brott. Vanliga anställda som hotas eller trakasseras skyddas av arbetsmiljölagen. Så är det inte med politiker. Också i lagboken faller politikerna mellan stolarna när de hotas och trakasseras.

Skärp lagen, kräver utredningen. När brott begås mot förtroendevalda eller deras anhöriga på grund av uppdraget ska straffet skärpas. Det är fullt rimligt. Det handlar inte om att göra människan politikern mer värd än andra människor. Det handlar om att skydda det förtroendevalda uppdraget – alltså demokratin.

Skitiga personangrepp

Medierna spelar roll. Utan att på något sätt vilja inskränka tryckfriheten påpekar utredningen journalisternas makt. Naturligtvis ska vi granska, och granska hårt. Men var går gränsen till smutsig hetsjakt? Det är något för oss i medierna att tänka på.

Politikerna kommer inte undan sitt ansvar för varandra. I vilket tonläge förs den politiska debatten? Hur skitiga blir personangreppen? Visar politikerna sig ute bland folk? Eller gömmer de sig i sina sammanträdesrum som en osynlig elit?

Hot och våld mot politiker kan aldrig ursäktas. Men politikerföraktet kan bekämpas av politiker som gör sig synliga. Som behandlar sitt förtroendeuppdrag med respekt.

ÅP