Demokrati för hela världen?

Vi hade fått flytta in i ett kyrkorum, den lilla socialistiska bokhandeln rymde inte alla som ville lyssna på George Monbiot, den alternativa globaliseringens nya stjärna. Åtminstone i England.

Plötsligt blev det verkligen tyst som i kyrkan. Monbiot tog avstånd från Karl Marx politik: ”Jag har läst Kommunistiska manifestet gång på gång och där finns stöd för terrorn mot de samhällsklasser som anses stå i vägen för det stora politiska projektet. Stalin kunde hämta stöd därifrån.”

Stämningen lättade när Monbiot berömde Marx analytiska förmåga och rekommenderade en global demokratisk revolution.

Receptet skriver han ut i sin senaste bok ”The Age of Consent”, som kan översättas ”Samförståndets tid”.

Monbiot, med anarkistiskt förflutet och med The Guardian som plattform, vill totalreformera de största internationella institutionerna: FN, Världsbanken, Valutafonden och handelsorganisationen WTO.

Säkerhetsrådet, i händerna på en handfull stormakter, ska ersättas av ett valt parlament. Länderna får utse ledamöter efter sin befolkningsstorlek och enligt ett slags demokratiindex. Kina, befolkningstätt men extremt svagt demokratiskt, kan räkna med måttfull representation.

Världsbank och Valutafond, nu styrda av G8-länderna och med ett inbyggt amerikanskt veto, har missgynnat, minst sagt, de fattiga länderna. Resultatet: en ständigt växande skuldbörda.

Monbiot är anhängare av skuldavskrivning men hans förslag är vidare än så.

John Maynard Keynes gamla idé om en International Clearing Union bör äntligen förverkligas. Ur det systemet växer både en gemensam valuta (bancor) och balanserad handel.

Valutan korrigeras för att skapa jämnare handelsbalanser och så att kapitalströmmarna styrs mot de ekonomiskt svagare områdena. De svårt skuldsatta ländernas påtryckningsmedel för reformer är att helt enkelt hota med att inte betala sina skulder, dubbelt så stora som de samlade centralbankernas tillgångar.

Utpressning eller utopi men inte mer irrationellt än dagens systematiska exploatering av den fattiga världen.

WTO, anpassat efter en frihandelsideologi som gynnar de utvecklade länderna. De rika ländernas jordbruk skyddas, liksom deras patenträtter. Aidssjuka i den fattiga världen tillhör dem som får betala priset. Privilegierna för de rika måste elimineras och tredje världen ska ha rätt att skydda sin egen industri och gynna den egna exporten. Utlandsinvesterare måste lämna efter sig större tillgångar än de för ut. Dessutom ska de betala för miljö- och annan förstörelse de orsakar.

Monbiots predikan riskerar att viftas bort som förvirrad frälsningslära, anpassad till den allt större alternativa globaliseringsrörelsen.

Försvararna av den gällande internationella ekonomiska makten får försöka övertyga om att dagens religion, Washington-consensus, leder till folkens befrielse och allas välstånd.

Följ ämnen i artikeln