Krisen slår olika men drabbar båda könen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Katrine Kielos:

Det är inte synd om kvinnorna! röt Malin Siwe på Dagens Nyheters ledarsida i förra veckan. Siwe var upprörd över att kommentatorer från vänstern diskuterat lågkonjukturen som slog den hårdare mot kvinnor än mot män. Detta var att ”göra kvinnor till offer” och Malin Siwe hänvisade till faktumet att i Sverige är antalet heltidsarbetslösa män faktiskt högre än antalet heltidsarbetslösa kvinnor.

Nu har det förstås aldrig handlat om vem det är mest synd om. Henry Kissinger sa på sin tid att ingen någonsin skulle vinna kriget mellan könen då bägge sidor fraterniserade alltför mycket med fienden. Och det ligger mycket i det. Däremot finns det en poäng i att försöka förstå hur den ekonomiska krisen slår utifrån kön.

Män och kvinnor har väldigt olika positioner i ekonomin. Nationellt som globalt. Man kan naturligtvis som Malin Siwe tycka att detta bara är ett slumpmässigt utfall av kvinnors ”fria val”. Men oavsett så måste man erkänna att det har effekter. Ekonomin är könad och vill man förstå ekonomin måste man förstå kön.

Hittills har krisen främst slagit mot exportindustrin. I länder som Sverige innebär det att det i hög grad är män som har förlorat jobbet. I länder som Malaysia och Bangladesh med stor textilindustri har kvinnor drabbats hårdare, samma sak i Uganda och Equador vilka exporterar snittblommor och på exempelvis Filippinerna där kvinnor ofta jobbar med att producera elektronikprodukter.

Ekonomiska kriser brukar sprida sig från exportindustrin, till tjänstesektorn och slutligen till offentlig sektor. Om vi i Sverige tillåter krisen att leda till stora nedskärningar i stat och kommun, då först kommer kvinnors arbetslöshet att skjuta i höjden. Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader.

Den svenska nittiotalskrisen ledde till stora personalminskningar och omorganisationer i stat och kommun. Pressen på den kvarvarande personalen ökade drastiskt. En feministisk ekonom skulle kalla detta för att samhället sköt över stora kostnader till kvinnors kroppar. Vilka slets ut. Sjukskrivningstalen ökade efter ett par år, vilket i sin tur ledde till hårda påfrestningar på samhällsekonomin. Detta scenario måste vi göra allt för att undvika den här gången. Att investera för att behålla jobben i skola, vård och omsorg är en av de viktigaste åtgärder som regeringen kan vidta.

På global nivå slår krisen hårdast mot de redan fattiga och bland dessa är 70 procent kvinnor. Alldeles oavsett om man tycker att denna fattigdom är en produkt av att kvinnor ”väljer annorlunda” i livet än män, så måste man se problemet. Ett fall i BNP påverkar exempelvis i mycket högre grad spädbarnsdödligheten hos flickor än hos pojkar.

Och just spädbarn kan väl knappast sägas ha försatt sig i sin situation av fritt val.