Möt rädslan med politik

Vem som helst kan regera sönder sig själv. När politiker börjar tro på sin egen propaganda. Kramar sina gamla antaganden. Fjäskar för sin egen historia. Och enbart omger sig med dem som håller med. Då är det dags att byta ledning. Ett politiskt projekt som inte förnyar sig kommer oundvikligen irra iväg i sina egna besvärjelser – en paranoid skugga av sitt forna jag.

I helgen gjorde de tyska Social­demokraterna sitt sämsta val någonsin och just nu stapplar brittiska Labour genom den kongress som ska förbereda partiet inför valet man med största sannolikhet kommer att förlora i maj.

Premiärminister Gordon Brown har gått från ifrågasatt. Till uträknad. Till politiskt dödförklarad. Men han hänger sig kvar som nån sorts zombie och i går höll han sitt stora kongresstal.

Storbritannien är ett mycket modernare land än när Labour tog makten för tolv år sedan. Förbättringar av barnomsorgen, fred på Nordirland, minimilöner, minskade köer i cancervården, minskad barnfattigdom, det nya klimatavtalet och ökat bistånd. Alla dessa ting räknade premiärministern upp.

Hans resonemang om den ­ekonomiska krisen var utmärka.­ Andra speglade de sämsta sidorna­ av ­Tony Blair – retoriken kring tonårs­graviditeter, problemfamiljer och övervakning får Jan Björklund att framstå som en sann liberal. Hur ­social ­förändring kan uppnås genom att ­tonårsflickor med barn placeras i övervakade hem är oklart. Men antagligen tänkt att appellera till medelklassen.

Att väljarna i svåra ekonomiska kriser går till höger är vanligt. Europas socialdemokrater lyckas inte samla stöd trots kapitalismens pågående kärlkramp.

Detta är anledning inte så mycket till oro som till handling. Det tog ett par år mellan den stora kraschen på Wall Street 1929 och Franklin D Roosevelts New Deal – det första effektiva svaret från vänster. Just därför behöver socialdemokratin mindre taktiserande och mer långsiktig strategi. Det går faktiskt inte att trycka på alla knappar samtidigt.

Den rädsla för morgondagen, för förändring och för andra människor, som sprider sig bland Europas väljare måste socialdemokratin bemöta med politik.

Inte återspegla.

Följ ämnen i artikeln