Kraven på sanning och rättvisa kan skaka om hela Latinamerika
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-21
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För ett år sedan gick den argentinske peronisten Néstor Kirchner till val på att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna i Argentina. President Kirchner har infriat sitt vallöfte på ett sätt som få trodde var möjligt. Det är omvälvande inte bara för Argentina, utan för hela Latinamerika.
Under militärjuntornas tid vid makten i Argentina 1976–83 försvann och mördades uppemot 30 000 människor. En av dem var den 17-åriga svenskan Dagmar Hagelin. 1985 fälldes nio juntaledare, men genom att hota med en statskupp tvingade militären den bräckliga demokratins förste president att ge upp sina försök att ställa samtliga ansvariga inför rätta. Istället stiftades amnestilagar som satte stopp för alla ytterligare åtal.
De lagarna har president Kirchner nu fått parlamentet att riva upp och han har anslutit Argentina till den FN-konvention som definierar förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna som icke-preskriberbara.
Kirchner har avskedat ett femtiotal höga militärer från diktaturåren och tillsatt nya domare i Högsta domstolen.
Anna Lindh bröt mot tidigare svenska regeringars passivitet när hon begärde den som misstänks för Dagmar Hagelins försvinnande, dödsängeln Alfredo Astiz, utlämnad till Sverige i början av 2002. I kaoset som rådde i Argentina vid den tiden kunde utlämningen inte verkställas och preskriptionstiden för de brott som Dagmar Hagelin utsattes för hann gå ut. Nu kan Astiz istället ställas inför rätta i Argentina.
I åratal har de ”galna mödrarna” på Plaza de Mayo krävt att få veta vad som hände med deras söner och döttrar som försvann i händerna på militärjuntorna. Las abuelas, mor- och farmödrar till de försvunnas barn, har demonstrerat tillsammans med mödrarna. Las abuelas har lyckats återförena 77 barn med sina familjer. Barnen föddes i fängelse.
Många adopterades bort till barnlösa militärer. De berövades sin identitet och tvingades växa upp med sina föräldrars mördare.
För en vecka sedan bad Kirchner barnen om förlåtelse vid en ceremoni i presidentpalatset. För de brott de utsattes för och för att barnen så länge tvingats leva i ett samhälle som beviljat sina värsta brottslingar straffrihet.
Kirchner vill att Argentina ska göra upp med sitt förflutna. De argentinska kraven på sanning och rättvisa kan komma att skaka om hela Latinamerika. I Argentinas grannländer ligger locket fortfarande på. Den chilenske diktatorn Pinochet kunde gripas i London, men han åtalas inte i Santiago. General Stroessner, som ledde diktaturen i Paraguay under 35 år, är fortfarande på fri fot.
Militärdiktaturerna i Argentina, Chile, Bolivia, Uruguay och Paraguay samarbetade i Operation Condor. Tortyren och morden som var en del av Operation Condor dokumenterades noggrant.
Den paraguayanske samvetsfången Martín Almada som upptäckte ”skräckens arkiv” belönades med det ”alternativa nobelpriset”, men dokumenten i arkiven har hittills inte lett till några åtal.
I december 2001 imploderade Argentinas ekonomi. Gatorna i huvudstaden Buenos Aires fylldes av rasande människomassor som slog på kastruller och grytlock. Budskapet till det politiska etablissemanget var oförsonligt: Que se vayan todos – alla måste avgå. Under några dramatiska veckor hade Argentina inte mindre än fem presidenter.
För ett par årtionden sedan hade en sådan kris ofelbart lett till en militärkupp, i Argentina och i andra latinamerikanska länder. Det faktum att demokratin överlevde borde ge politiker i resten av Latinamerika mod att följa Kirchners exempel.