Här är det män i slips som skopar hästbajs
Ulf Kristersson har mycket att lära av den riktiga överklassen
NEWMARKET Jag står med en brittiskt blek trekantssmörgås i handen när flashen kommer – Storbritanniens finansminister har avgått. Vi är utanför Newmarket i England och har just lärt oss hur man betäcker väldigt dyra ston. Efter att ha fått se några av världens mest välpolerade hingstar visa upp sig genom att ledas runt i en cirkel var det lunchdags.
Det blev tomatsoppa och svampiga smörgåsar med äggröra i för tredje dagen i rad.
Jag och min mamma har på något vis hamnat här, på studieresa med några av Sveriges största galoppentusiaster. Min senaste interaktion med en häst var när jag, ungefär en meter lång och iklädd rosa overall, leddes runt stallet på 4H-gården i Stockholm av personalen.
Mamma vann resan för två personer genom att skriva upp sig på Svensk Galopps nyhetsbrev, i tron att hon kunde vinna en middag med Babben Larsson. Hon hade fel, visade det sig, Babben var inte förstapris och nu står vi alltså här.
Under den fem dagar långa resan hinner Storbritanniens regering klappa ihop totalt. Finansministern Kwasi Kwarteng får sparken. Ofinansierade skattesänkningar för landets rikaste var inte ett lyckat program mitt i en ekonomisk kris. Den konservativa regeringen sågades av i princip alla viktiga ekonomiska institutioner i världen, pundet dök och räntorna gick upp.
Något för Ulf Kristersson att lära av, tänker jag under rundvisningen i det lilla hus stuteriet reserverat för välputsade troféer.
Hästen lyfter på svansen och det tar knappt ett ögonblick innan en man i slips är framme med spaden
En regnig dag spenderas på Tattersalls, auktionsverket utanför Newmarket. Här säljs hästar för miljoner kronor, allt i den egna valutan guineas med växelkurs 1 pund och 5 pence.
Det hela är med andra ord mycket märkvärdigt.
Just i dag är det ettåriga hästar till försäljning. En efter en förs de in i auktionsrummet där de visas upp. Det är en rund byggnad med läktare runt en manege i mitten.
Hästen lyfter på svansen och det tar knappt ett ögonblick innan en man i slips är framme med spaden. Han promenerar raskt efter djuret och dess ledsagare, med sin skopa tryckt mot golvet för att samla upp spillningen som dunsar ner framför honom.
En man i grå kostym och rödflammigt ansikte på det särpräglat brittiska viset rabblar siffror i en rasande fart. Han verkar knappt hinna andas, suger plötsligt i sig luft då och då med munnen vidöppen, ett avbrott i den strida strömmen av ord.
Han har en höjd träklubba i ena handen. Den andra riktas mekaniskt mot folk i rummet som budar, pekar mot dem med fingrarna som en pistol. Han verkar gilla det han gör.
Framför varje läktare står unga anställda och spanar som hökar efter nya bud. Efter en stund får jag syn på två män som verkar buda mot varandra. En av dem står lutad mot en trappa, i skuggorna, med en röd keps neddragen över ansiktet. Den andra sitter på en läktare särskilt avsedd för köpare. Han har stora hörlurar på sig och slänger slappt upp ett finger i luften då och då.
Jag skulle vilja klia mig på näsan, det kanske är allt hö, men vågar inte höja handen.
På väg upp i rulltrappan mot åskådarplatserna har vi sällskap av en kvinna i påfågelhatt
Till slut beger vi oss mot Windsor. I den lilla staden en timme från London ligger både slottet och privatskolan Eton, där bland annat Kwasi Kwarteng och Boris Johnson gått. Man hade kunnat tro att ungar blir vidriga av att skickas till internatskolan för överklasspojkar, om de inte var det innan dess, men det är inte helt korrekt. De jag träffade som student i Oxford var både trevliga och snälla.
Eller så var vi bara lika stroppiga allihop.
Vi tar oss ut till Ascot Racecourse, en av världens mest kända galoppbanor. Det är stället där damerna struttar omkring i extravaganta huvudbonader och herrarna i hög hatt. På väg in fastnar vi bakom ett avspärrningsband. Där ska kungligheterna strax rulla förbi, får vi förklarat för oss.
Man ser inte ett smack genom de tonade rutorna, men konungens fru ska ha suttit i något baksäte. Hon delar senare ut priser till tävlingsvinnarna.
På väg upp i rulltrappan mot åskådarplatserna har vi sällskap av en kvinna i påfågelhatt, fjädrarna omsluter hennes hjässa som ett skimrande moln i blått och grönt.
Det är inte bara hattmode och kungligheter, ska sägas. De allra flesta här ser ut ungefär som de britter jag studerade med i tre år. Kvinnorna har lite för mycket foundation och alldeles för kalla kläder, männen råkar sparka ut de ölglas de ställt på golvet bakom en på läktaren.
Själva sporten är otrolig. Den har en sådan kraft och fart, samtidigt som hästarna är känsliga djur. De som tävlar på Ascot är bland de bästa i världen – trots det kan de vara lite nervösa eller ha svårt att gå in i startboxen. Det hänger inte bara på jockeyn, sporten är ett samspel med naturen, mellan djur och människor.
Till skillnad från till exempel fotbollsspelare, poserar hästarna dessutom sällan med högerpopulister mellan tävlingarna.
Vi är hemma i Sverige igen när Liz Truss kallar till presskonferens. Den brittiska premiärministern avgår efter bara sex veckor på posten. Då pratas det om att Boris Johnson avbrutit semestern och satt sig på ett plan tillbaka till England för att återigen erbjuda sina tjänster.
Nu vet vi att det inte blev så. Den tidigare finansministern Rishi Sunak valdes till premiärminister. Han gratulerades genast av den brittiska galoppindustrin, som var glada över att ha fått en premiärminister som begriper sig på sporten.
Det är ett egendomligt land, Storbritannien. Rishi Sunak och hans fru är rikare än den nya kungen. Trots det är det något som säger mig att även han äter svampigt vitt bröd till lunch ibland.