Från pingviner – till TCO:are
I går adresserade statsministern TCO:s kongress. Reinfeldt var tråkig, läste högt ur långtidsutredningen, lanserade begreppet ”tjänstemannabeskattningslättnad” (det längsta ord propagandaminister Schlingmann någonsin har hittat på) och berättade om sina resor i Sverige. Mer behövde han inte göra.
”De områden där ni organiserar era medlemmar är där vi har vårt största väljarstöd”, konstaterade statsministern avmätt.
Den typiske TCO:aren är en välutbildad person med rötter i arbetarklassen. Han bor i en villa i en mellanstor kommun. Han är nöjd med sitt jobb men alltmer stressad: hämta barn, lämna barn, svara på jobbmail, chefen ringer och så ska man vara klassförälder också. Hon vill ha starka trygghetssystem, men gillar inte kravlösa bidrag. Tror på jämställdhet, generös flyktingpolitik och oroar sig över de ökade klyftorna. Detta är den mytomspunna mitten i svensk politik.
Lutar den åt vänster, eller lutar den åt höger? Mitten är svårtolkad. Det enda vi vet säkert är att den i dag röstar på Moderaterna.
Så är Fredrik Reinfeldt också statsminister.
På två val har Moderaterna nästan tredubblat sitt stöd i TCO-grupperna. Samtidigt har Socialdemokraternatappat från 39 procent 2002 till 26
i valet 2010. Vad Håkan Juholt har tänkt göra åt saken är ännu oklart.
De flesta politiker har en väljararketyp som de sätter i centrum för sitt politiska tänkande.
Reinfeldt har sin småbarnsfamilj i Täby och en yngre Mona Sahlin hade sina småföretagare. Gällande Juholt vet vi ännu inte. Än så länge har han mest pratat om pingviner. Och vill han vinna val måste han översätta den solidaritet som han är så bra på att beskriva, från allmänna antarktiska metaforer, till förslag som kan attrahera hårt arbetande familjer i mellanstora kommuner.
Svenska val vinns i mitten. Men det handlar inte så mycket om att nå mitten – som att definiera mitten. Det var det som Fredrik Reinfeldt lyckades med.