”Visst älskade han marknaden”
Orättvisorna ökar under den ekonomiska krisen.
I dag i Aftonbladet berättar Malin, Daniel, Tony, Kristine och andra hur de drabbats av uppsägningar, högre räntor och stigande priser. En talande bild av den globala ekonomin, speglad i den svenska vardagen.
Nu vänds alla blickar mot den amerikanska kongressen. Kan krispaketet minska problemen? Kommer det hjälpa några av de som drabbats?
Kanske. Krispaketet var nödvändigt, fortsatt kaos hade drabbat vanligt folk ännu hårdare. Men i första skedet förstärker det snarast bilden av ökade orättvisor.
Paketet som godkändes av senaten hade visserligen omförhandlats efter att representanthuset sagt nej tidigare i veckan. Det ger ett något starkare stöd till småspararna än Bushs ursprungliga plan.
Ändå är huvudintrycket att politikerna kastar drygt 4?000 miljarder kronor rakt i famnen på samma finansmarknad som just bränt miljarder av småspararnas pengar och skickat en chockvåg genom hela världsekonomin.
I nättidningen Truthout läser jag att senatorn Bernie Sanders ville finansiera krispaketet med en kraftig skattehöjning.
Alla som tjänar över en miljon dollar om året skulle få 10 procent högre skatt.
Ingen annan senator stödde förslaget.
Jag träffade Sanders för några år sedan. Han berättade om sin roll som progressiv röst i amerikansk politik. Sanders är den ende i hela kongressen som inte sitter för något av de stora partierna. Han är varken republikan eller demokrat, kallar sig för socialist och backas upp av ett progressivt parti som ofta vinner lokala val i Vermont.
Men även om Sanders är en ensam röst i senaten är det tydligt att krisen har radikaliserat det offentliga samtalet.
För bara några månader sedan gick republikanerna till stenhårt angrepp mot Obama, som anklagades för att vara allt för kritisk till fri marknadsekonomi. Obama svarade att han visst älskade marknaden.
Så lät det då.
Nu låter Obama nästan som en svensk vänsterdebattör när han kritiserar Wall Street och kräver hårdare regler för finansmarknaden. Och John McCain dras med av bara farten.
Detta borde vara ett lysande tillfälle för socialdemokrater och andra vänsterkrafter att agera.
Redan i förra veckan röstade Europaparlamentet igenom en rapport från socialdemokraten Paul Nyrup Rasmussen.
Han föreslog bland annat ökade krav på öppenhet i banker och finansinstitut och hårdare regler för lån, investeringar och ekonomiska redovisningar. Facket och de anställda måste informeras i god tid vid större förändringar.
Förslagen är en bra början. EU-kommissionen måste nu svara på parlamentets krav och jag utgår ifrån att den svenska regeringen ger sitt stöd till Rasmussen. Annars var ju Anders Borgs
tal om ”girighet” och ”hårdare regler” bara tomt prat.
Men både ministerrådet och kommissionen domineras av den politiska högern, som ägnat decennier åt att ”älska marknaden”. Det är svårt att tänka sig några omstörtande förslag därifrån.
Just därför måste fackliga organisationer, politiska partier och sociala rörelser samla sig och fortsätta ställa krav på politisk förändring.
Krisen är en katastrof, men som alla sådana bär den också på möjligheter. Nu finns det en öppning för att korrigera några av de senaste 30 årens nyliberala excesser.