Rädslan för engagemang växer

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-11-10

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I Aros konferenscentrum pågår den socialdemokratiska kongressen. Under tiden fortsätter vardagen i Västerås.

Industrin har givit staden och dess invånare arbete och välstånd. Bosse Larsson, Hans Andersson och Conny Backlund arbetar på ABB Automatic technology product, ett företag som producerar styrsystem för processindustri och kraftverk.

Hans Andersson är upprörd över den förre LO-ekonomen och nuvarande Ams-ordföranden P-O Edin. I förra veckan hävdade han att Sverige tjänar på att enkla arbeten inom industrin försvinner utomlands.

– Ska de simplaste jobben försvinna? undrar Andersson. De ger ju också inkomster till landet.

Bosse Larsson håller med.

– Jag undrar vilka de simpla jobben är. Att gjuta detaljer till en robot till exempel, det handlar ju om toleranser på hundradels och tusentals millimeter.

På den socialdemokratiska kongressen diskuterar ombuden rätten till ett arbete. Mona Sahlin, som är partistyrelsens föredragande, deklarerar att rätten till ett arbete är grunden för socialdemokratisk politik. Misslyckas partiet med den uppgiften blir det svårt att förverkliga andra mål.

– Trygghet, det är modernt, säger hon och möts av försiktiga applåder. Efter ett årtionde av defensiv för den fackliga rörelsen finns det kvar en misstänksamhet mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska gren.

Metallarna oroar sig för det växande antalet tillfälligt anställda. Facket pressas att gå med på arbetsgivarens krav.

– Vi har bra orderingång just nu och under den senaste tiden har det nog anställts 25 nya. Men av dem är bara 5 fast anställda. De andra är visstidsanställda, säger Bosse Andersson.

Nya arbetskamrater ska hela tiden läras upp, men klimatet på arbetsplatsen förändras också.

– Man vågar inte riktigt engagera sig i de nya när man inte vet om de kommer att bli kvar, säger Hans Andersson.

De fackliga kongressombuden talar om rätten till heltidsarbete. Den fackliga vägen är prövad, säger de. Därför vänder sig LO till det socialdemokratiska partiet för att få stöd.

Partiledningen ville att frågan skulle skickas tillbaka till parterna på arbetsmarknaden. Men sedan rader av ombud vittnat om vad de ofrivilliga deltiderna betyder bytte partistyrelsen fot. En motion från Karlskrona med krav på lagstiftning klubbades igenom i total enighet.

På samma sätt gav Björn Rosengren upp utan kamp. Han skulle försvara regeringens kryphål när det gällde höjningen av a-kassan. Liksom i statsbudgeten ville partistyrelsen ha en reservation för statsfinanserna.

– Det är klart att det måste finnas pengar. Det gäller ju allt. Men det är bara när det gäller arbetslösa som man vill skriva det, som en representant från Metallförbundet uttryckte det utanför kongresshallen.

Fler jobb – och ett arbete att må bra med, så rubricerar socialdemokraterna sina krav på arbetslivet. Och det är fack och parti som ska fixa det tillsammans. Facklig-politisk samverkan kallades det förr.

Men till de stolta målen är vägen lång. För många handlar arbete om stress, neddragningar och oro.

Ingvar Persson

Följ ämnen i artikeln